Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘teer’

Ett av världshistoriens mest klassiska mellanmål.

I England kan afternoon tea vara allt ifrån en paus på jobbet med en enkel kopp påste och toast till ett dignande bord med platåer av snittar, tårtor, kakor och exklusiva tesorter. Allt serveras på överdådigt viktorianskt porslin och intaget med silverbestick under skrivna och oskrivna etikettsregler, som kan få den mest slipade japanska temästare att tappa fattningen. I stället för buddistiska tankesätt handlar det här exempelvis om vilket samtalsämne som är passande, om man ska böja lillfingret eller om mjölken ska hällas i före eller efter teet.

Institutioner som Ritz, Savoy, Strand, Claridges, the Dorcester, butiker som Harrods och Fortnum & Mason håller den traitionella fanan högt och serverar den mer aristokratiska varianten med champagne, scones, crumpets, snittar, tårtor och bakverk. I den här formen känns afternoon tea lite som ett kolonialt och viktorianskt minnesmärke, men det lever också vidare i Storbritannien som en viktig social företeelse vid högtider som födelsedagar eller begravningar. Det är den här varianten av afternoon tea som finns kvar utanför de brittiska öarna, främst på hotell, tehus och kafféer som vill bjuda på något stilfullt och lyxigt.

Vi får väl anse afternoon tea som en helt och hållet brittisk företeelse, även om franska aristokrater njöt av liknande tebjudningar redan innan det kom till England. Anna, den sjunde hertiginnan av Bedford, får för det mesta äran av att ha uppfunnit afternoon tea i början av 1840-talet. Traditionellt serverades inte middagen förrän klockan åtta, nio i finare kretsar och hertiginnan blev ofta hungrig på eftermiddagen, särskilt om sommaren då middagen oftast serverades ännu senare. Hon började då beställa ett litet mål med bröd, smör och godsaker som bakverk, tårtor och kakor till sin boudoir i hemlighet. När hon upptäcktes blev hon inte förlöjligad som hon befarat, i stället blev hennses vana allt populärare i bekantskapskretsen och till slut känd under namnet afternoon tea. Även om det här är nära sanningen var det knappast en enda kvinna som ensam startade traditionen. Det utvecklades till något av en tillställning för välbärgade och sysslolösa kvinnor där man konverserade (vissa säger skvallrade) och visade upp sitt nya fina kinesiska porslin. Denna ceremoni finslipades och nådde sin höjdpunkt under den viktorianska eran. Lite förvirrande kallas den mer aristokratiska formen av afternoon tea även low tea i England medan de lägre klassernas te traditionellt kallas high tea och beteknar dagens huvudmål middagen, ibland med te, ibland utan.

Att det ska vara mjölk i teet tvekar inte britterna om. Så är det bara. Om mjölken ska i före eller efter teet är däremot en fråga som delar befolkningen i två olika läger och det diskuteras på hög som låg nivå. George Orwell skrev en essä, A Nice Cup of Tea (London Evening Standard 1946), om tedrickande där han bland annat försöker reda ut denna avgörande fråga: Punkt nr 10: Man ska hälla teet i koppen först. Det är en av mina allra mest kontroversiella ståndpunkter; i varje brittisk familj finns det förmodligen två skolor på det här området. Mjölk-först-skolan har några ganska starka argument, men jag vidhåller att mitt argument är oöverträffat. Det är nämligen så att, genom att hälla i teet först och röra medan man häller, så kan man exakt reglera mängden mjölk medan man riskerar att ha i för mycket mjölk om man gör tvärtom.” Argumentet för motsatta skolan är att mjölken skållas om man häller den i teet. Om mjölken blir varmare än 70 grader förändras dess karaktär, den tappar i sötma och doftar mer åt vällinghållet. Annars är de flesta överens om att man började med mjölk i teet eftersom man var orolig att det fina kinesiska porslinet på 1700-talet var så skört att det kunnde spricka. Genom att hälla i mjölken först kyldes teet ner och man riskerade inga dyrbara skador. Vilket som är godast får du själv prova dig fram till.

De allra flesta engelska afternoon tea bryggs i dag på enkla tepåsar medan de exklusiva kopparna på Ritz eller högtidsdagarna där hemma skapas av fina, klassiska blandningar och single estate-te. Att alla engelsmän har mjölk i teet innebär att allt engelskt te är anpassat för mjölk. Inköparna på teföretagen väljer helt enkelt sorter som passar med mjölk. Fylliga teer, aningen bittra – som tål att rundas av i kontakt med mjölk – ofta indiska Assam te eller Ceylonteer. Vissa teer missärgas av mjölk av någon anledning som är svår att förklara och andra, som är hur goda som helst utan, försvinner helt tillsammans med mjölk eller utvecklar märkliga bismaker. Det är alltså en avgörande anledning till att engelska teer smakar just så som de gör. Ett av få exempel på när engelsmän kan tänka sig att dricka te utan mjölk är just det klassiska Earl Grey som är ett svart te smaksatt med den lilla citrusfrukten bergamott. En liten del puritaner anser att mjölk inte passar med den fruktiga aromen. Däremot anser en del att citron är som gjuten till Earl Grey. Men hey, det är England, de flesta häller i en skvätt mjölk.

Precis som vinet i Alsace matchar regionens mat efter århundraden av evolution så är det klassiska afternoon tea-tilltuggen skräddarsydda och renodlade för det engelska teet. Mjölken rundar av och är nog länken som gör att teet passar både till sött och salt. Till en ambitiös afternoon tea ska det ingå scones ( ursprungligen en holländsk uppfinning kallad schoonbrot) med smör och marmelad, lemon curd eller sylt och clotted cream (ångreducerad grädde), sandwichar (uppfanns av earlen av Sandwich) med gurka eller fiskröror helst serverade på ett kakfat i flera nivåer. Men en mer spartansk vardaglig afternoon tea består oftast av en kaka eller en toast med sylt eller jornötssmör. Det finns också en rad olika varianter och underkategorier där exempelvis ”Champagne tea” återfinns. Det är en ännu lyxigare variant med champagne. En annan version är ”cream tea” som bara serveras med scones, clotted cream och marmelad.

Det första patentet på tepåsar hittar man i början av 1900-talet. Och 1908 startade en tehandlare i New York vid namn Thomas Sullivan postorderförsäljning av te i små tygpåsar. Enligt sägnen förstod kunderna inte att hans tanke var att de skulle öppna påsarna och hälla ut teet. I stället använde de hela påsen -och så var tepåsen skapad, genom ett missförstånd. Påsidén var absolut ingen omedelebar världssuccé. Exempelvis var Englands tepåskonsumtion 1960 bara 5 procent. Men sedan började det rulla på. I dag är 85 procent av allt engelskt te bryggt av tepåsar.

Besök Sencha på östermalm i Stockholm för högkvalitativa ekologiska teer

Annonser

Read Full Post »

Matcha är den mest exklusiva och mytomspunna tesorten. Teet betår av ett mycket finmalet pulver som vispas till en skummande dryck som man dricker utan att tebladen silas bort. Skummet är lysande avokadogrönt, medan själva drycken är mer mörkgrön. Generellt är de bästa kvaliteterna ljusa och söta medan de mörkare är aningen mer bittra. Smaken är algig, vegetabilisk och kan för den ovane upplevas som aningen fadd. Eftersom att man även dricker själva tebladen får man i sig högre doser av vitaminer, mineraler, polyfenoler och koffein. Teet härstammar från den kinesiska föregångaren som på 1400-talet spred sig via buddistiska munkar till Japan. Medan kineserna malde pulvret från hårda tekakor har Japan utvecklat produktionsprocessen och Matcha utvins i dagfrån Tancha, ett fint grönt ångat te, liknade Gyokuro. Det förekommer inte längre något pulverte i Kina utan endast i Japan, där Matcha sedan hundratals år varit den självklara mittpunkten i den Japanska teceremonin Cha-no-yu. Tencha odlas ungefär som Gyokuro, det vill säga tebuskarna täcks med tyg och växer i skugga de sista veckorna före skörd för att förhöja klorofyllmängden och smakerna. Till skilnad från vanliga japanska teer torkas det efter ångningen, i stället för att rullas. Under den här processen tas även alla stjälkar och fibrer bort för att pulvret ska bli så fint som möjligt. Sedan mals det i en kvar, oftast av sten, till ett mycket fint pulver. Vanligast både i ceremoniella sammanhang och på dagens japanska tehus är att servera Matcha med någon form av sötsaker, godis, bakverk eller olika sorters desserter. Det söta går bra ihop med den algiga, torra Matchasmaken. Matcha är också ett oerhört användbart te att använda i matlagning, det går att smaksätta nästan vad som helst: fruktbavarois, tiramisu, muffins, scones, glass, sås, dressing, tofu, gnocchi, nudelsallad, paj, omelett, soppa, fiskpanering och mycket mer. Eftersom Matcha är sammankopplat med den japanska teceremonin är det omgärdat av många etikettsregler. Exempelvis sägs det att om man dricker Matcha sittande med rak rygg, fördubblas upplevelsen.

Att brygga Matcha skiljer sig något från andra bryggmetoder eftersom det handlar om att vispa ut pulvret till en jämn soppliknade bryggd och inte sila bort teet. I traditionell japansk teceremoni är bryggningen noggrant uttänkt och genomförs med speciella redskap, men räds inte, särskilt komplicerat behöver det inte vara att trolla fram en god skål Matcha. Det är ingentligen inte svårare än något annat te. Du behöver en bred skål för att få rum för vispandet. En vanlig visp, gärna i lite mindre storlek. En tesked för att måtta upp teet och en sil för att sikta tepulvret. Sikta 1 tesked Matchapulver i teskålen så att alla klumpar försvinner. Häll omkrink 0,6 dl 60 gradigt vatten över teet. Vispa rejält tills ett fint skum framträder på ytan. Servera teet omgående och njut.

Köp ekologisk Matchawww.sencha.se

Read Full Post »

Longjing (Dragon well) betyder drakbrunnen och är utan tvivel det mest berömda och klassiska av alla kinesiska teer. Det omnämns redan i Lu Yus bok ”Det klassiska teet” från 700-talet och har till och med förärats en egen tecermoni. Teet produceras i bergen omkring staden Hangzhou väster om Shanghai i Zhejiangprovinsen och är skälet till att staden numera räknas som Kinas tehuvudstad. Området är det perfekt semestermålet för tefantasten – skönt klimat, en blandning av modern, hektisk storstad med fyra miljoner invånare, pittoreska parker, naturområden och så Västra sjön ”Xi Hu” med gamla båtar, broar och tempel som omringas av teodlingarna där Longjing produceras. Ursprunglingen sägs teet härstamma från Drakkällan som var berömd för sitt goda vatten. Strömmarna i källan påminde om en drake som enligt legenden kontrollerade nederbörden i trakten. I dag kan man hitta vad många tror är den ursprungliga källan en bit upp i bergen, i utkanten av byn Longjing. Den ser rätt obetydlig ut, bara två meter bred, men friskt vatten porlar ständigt från ett litet drakhuvud i bergsväggen och du kan ta med dig några flaskor vatten om du vill brygga ett äkta Longjingte. Klimatet är ett behagligt möte mellan svalka från norr och tropiskt väder från söder. Bergens svalare temperatur och fuktiga dimma är perfekt för teodling. Här sköter bönderna sina små lotter och en kort, kort tid på våren och försommaren exploderar verksamheten. Skördetiden är oerhört viktig, ju tidigare desto bättre. Årets första, extremt mjälla skott kallas baby tea och är de allra mest värdefulla. ”Longjing är lika vackert som en flicka, och endast oskulder kan plocka riktigt bra teblad”, myntade kejsaren Qianlong. De allra första tebladen kan uppbringa extrema priser, 2005 såldes 100 gram från en liten plätt av finaste kejsarbuskar för 145 000 kronor! Sommarteet däremot säljs möjligen till mindre nogräknade tepåsproducenter eller används som fyllning i kuddar, vilket sägs vara bra för sömnen. Många bönder framställer teet själva. Vid sina typiska tewokar sitter de utanför sina hus och tillagar en handfull teblad i taget. Först smörjs pannan med lite olja gjord på tefrön, sedan wokas de färska tebladen i två omgångar, den första i ca 120 grader och efter någon timmes vila en sista omgång på lite lägre temperatur. 4 kilo färskt te blir till 1 kilo färdigt. Det krävs ett omsorgsfullt hantverk för att få den rätta, platta formen och inte bränna bladen (eller fingrarna). Många temakare signerar till och med sina teburkar. Oftast packar de teet direkt framför dina ögon, då vet du att det inte är en förfalskning. Alltför färskt te är inte heller bra, helst ska det få vila åtminstone en vecka. I byarna omkring sjön kan du köpa teet direkt från bönderna eller stanna till vid lite större tecenter som utvecklats för att ta hand om den ström av turister som invaderar området under tesäsongen. Longjing är traktens stolthet och här är det full kommers med teprovningar, ceremonier och oändliga möjligheter att köpa te, kannor och andra teprylar.

Köp ditt Longjingte ”King Quality” hos Tebutiken Sencha, grönt te av högsta ekologiska kvalitet.

Read Full Post »

Klassiskt hantverk från Japan.

Gyokuro är den mest eleganta, exklusiva och sofistikerade tesorten i Japan. Tebuskarna täcks med tyg cirka 20 dagar före skörd så att de får växa sin sista tid i skugga. Det gör att fotosyntesen minskar och de tar energi ur jorden istället för solen och därmed ökar mängden klorofyll, smakämnen och koffeinhalten i bladen och skapar den typiska mörkgröna färgen. Gyokuro tillverkas endast av årets första skörd på våren i mitten av april och är en stor höjdpunkt i Japan och bland tefantaster världen över.

Karaktären på japanska teer skiljer sig från övriga världens gröna teer. Det kommer sig i huvudsak av den unika japanska metoden att ånga tebladen efter skörden, till skillnad från kinesiska som rostas. Ångan lyfter fram det gröna i teerna så att tebladen skimrar i en mörk klorofyllgrön färg. Teerna har friska toner och påminner om hav och nori, det japanska sjögräset som används till bland annat sushi.

Mer information om te

Köp te på nätet www.sencha.se

Read Full Post »

Före vår tideräkning ansågs teplantan vara en medicinalört. De första tecknen på det hittar vi i skrifter om kejsaren Shennong som man tror levde i Kina 2700 år f.Kr och anses vara den som upptäckte teplantans hällsosamma egenskaper.

På 0 – 300-talet slår tekninken att pressa tebladen till kakor igenom och te börjar användas i olika sorters mat, ofta som en slags bulljong med olika kryddor. Teet blir allt populärare och komersiell odling startar på olika håll i Kina för att täcka den stigande efterfrågan.

Teet börjar för första gången sprida sig utanför Kinas gränser, ut i Centralasien på 400 – 500-talen. De pressade tekakorna var mycket praktiska och hållbara för den tidens långa transporter.

Tangdynastin (618-907) brukar kallas för teets gyllene tidsålder. Det är under denna period som teet utvecklas till en kinesisk kulturell yttring och sprids till allt fler folkgrupper. Det dricks inte bara som medicin eller uppiggare, utan även för njutning. Nu föds även fenomenet ”hyllningsteer”, vilket innebar att man som hyllning skickade de allra finaste teerna till kejsaren. Tekulturen skildras i den första teboken, Det klassiska teet, av Lu Yu.

Songdynastin (960-1279). Nya förfinade medoder utvecklas kring både beredning och ceremonier. En ny tilllagningsmetod uppfinns där tekakorna mals till fint pulver och vispas med bambuvispar till en vit skummande dryck. Redskap och porslin når nya nivåer. Kraftiga kryddor byts ut mot elegantare så som jasmin, krysantemum och lotusblommor. Även tehusens utveckling blomstrar.

På 1100-talet tar den japanske munken Eisai med sig tefrön till Japan och de första teodlingarna anläggs. Samtidigt för han med sigde kinesiska buddistiska teritualerna och tekninken att tillverka och vispa pulverte. Japanska munkar vidareutvecklar det kinesiska vita pulverteet till sitt eget gröna pulverte, det vi i dag kallar för Matcha. Tedrickandet med buddistiska inslag blir en viktig del för den nya samurajklassen. På 1500-talet utvecklas tekulturen av Sen Rikyu till den tecermoniform som fortfarande finns kvar idag.

I ett försök att sprida teet till folket förbjuds tekakorna i Kina under Mingdynastin (1368-1644) och det vispade pulverteet försvinner och ersätts av en ny förädlad produkt – lösteet, det vill säga te som upphettas, (ofta genom ångning) och torkas. Det är de gröna teer vi är vana vid idag. Och hand i hand med den nya tesorten utvecklas även nya redskap och speciella tekannor för bryggning. Det här gör teet tillgängligt för folket och ger en snabb spridning i hela det kinesiska samhället. En helt ny typ av teer skapades i slutet av Mingdynastin – de oxiderade teerna. De svarta teerna och Oolongteerna utvecklades, förmodligen för att öka hållbarheten vid längre transporter. Samtidigt uppstod också helt nya typer av tesmaker.

Handeln med Mellanöstern, framför allt Turkiet och Iran utveklades längs Sidenvägen under 1500- och 1600-talet. År 1606 landar den första telasten i Amsterdam och nu börjar handeln till Europa från Kina, främst genom Ostindiska kompaniet. Det är holländarna som är mest aktiva som importörer. I slutet av 1600-talet startar handeln med Ryssland, där man uppfinner samovaren, som snart blir en succé även i många andra länder.

Carl von Linnés först upplaga av Species Plantarum publiceras år 1753 och han döper där teplantan till Thea sinensis, som han senare ändrar till Camellia sinensis. Linné försökte också under många år importera tefrön och teplantor till sin botaniska trädgård i Uppsala för att starta odling i Sverige. Hans försök lyckades aldrig. I dag pryder han dock vår hundralapp tillsammans med illustartion av teplantan.

På 1800-talet börjar Britterna anlägga plantager i Indien, på Sri Lanka och i andra asiatiska länder. Det här är den stora starten för teodling utanför Kina och också för utbredningen av svarta teer. Efterhand som dessa teodlingar utvecklas minskar kraftigt världsimporten från Kina, som länge haft monopol. Även Japans teodling sätter fart. 1823 upptäcks en ny underart till Camellia sinensis. Det är den indiska varianten, som man tror härstammar från Assamregionen och döps till Camellia sinensis assamica, medan den kinesiska får heta Camellia sinensis sinensis (kinesisk kamelia).

Under 1900-talet moderniseras teproduktionen och maskiner införs för att effektivisera de massproducerade tesorterna. Tepåsen och finfördelade tesorter utvecklas och tar en stor andel av världsmarknaden. De största förändringarna sker inom odlingarna där kloning tas till en ny nivå. Nu kan teplantans egenskaper anpassas till olika klimat, vilket gör produktionen mer effektiv. Odling startar i nya länder i Afrika, Asien, Mellanöstern och Europa. I slutet av 1900-talet börjar gröna teer slå igenom i västvärlden. Parallellt med massproduktionen ökar efterfrågan på mer unika specialteer.

I dag har de gröna och vita teerna forsatt en stark position i västvärlden. Dagens miljödebatt och det ökade intresset för personlig hälsa har medfört en ökad efterfrågan på ekologiskt odlat te. 

Köp ditt hälsote ekologiskt på webben

www.sencha.se

Read Full Post »

\"Baby Tea\"

Min kännsla är att grönt te fullkomligt vibrerar av liv och varje gång jag brygger mig en kopp fylls jag av glädje!

För mig är ekologiskt te det självklara valet, både för att det är bättre för miljön och för dem som arbetar med teerna, men också för att besprutat te faktiskt smakar kemiskt.

Grönt te från Japan är min favorit just nu. Karaktären på japanska teer skiljer sig från övriga världens gröna teer. Det kommer sig i huvudsak av den unika japanska metoden att ånga tebladen efter skörden, till skillnad från kinesiska som rostas. Ångan lyfter fram det gröna i teerna så att tebladen skimrar i en mörk klorofyllgrön färg. Läs mer om grönt te på Sencha hemsida.

Nu när det är varmt dricker jag gärna pulver-te som jag brygger i kallt vatten. Det är extra nyttigt att dricka pulver-te eftersom man dricker själva bladen och om man dessutom brygger teet med kallt vatten så får man i sig alla C-vitaminerna som finns i te, dom gillar inte hett vatten.

Mina gröna te favoriter från Japan är:

Sencha, Matcha, Gyukoro och Kabusecha

Webbutiken Sencha har alla mina favoriter www.sencha.se 

Read Full Post »