Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sencha’

Sencha och Yuko Ono Sthlm tömmer sina lager inför årets tesäsong.

Passa på och fynda!  

Klicka på länken nedan för att komma till listan med alla tesorterna. Där finner du information om de utvalda tesorterna och hur du gör för att erhålla 30% rabatt.

Listan i pdf-format  30% rabatt på utvalda ekologiska teer!

Teblad från kyoto

 

 

 

 

 

 

Sencha med matcha från kyoto

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Listan i pdf-format 30 % rabatt på utvalda ekologiska teer!

Här följer produktlistan med länkar. Observera att du måste ange rabattkod via e-post för att erhålla rabatt enligt pdf länk ovan.

Produkter

Annonser

Read Full Post »

oolongte

Tehistoria

Te enligt legenden
Historien om te började i det antika Kina för ca 5000 år sedan. Enligt legenden var kejsaren Shen nung en skicklig regent, kreativ forskare och beskyddare av konsten. Han var framsynt och krävde bland annat att allt dricksvatten skulle kokas som en hygienisk försiktighetsåtgärd. En sommardag då han besöker en avlägsen region i hans rike, stannade han och hans följeslagare för att vila.  I enlighet med kejsarens beslut, började tjänarna koka vatten för följet att dricka. Torkade blad från buskar i närheten föll i det kokande vattnet och färgade vattnet till en brun vätska. Som den vetenskapsman kejsaren var, intresserade han sig för den nya vätskan, drack lite och fann drycken mycket uppfriskande. Ja, det är faktiskt så te skapades enligt legenden. Denna myt underbyggs av en så pass konkret berättelse, att många mytologer tror att det faktiskt kan ha gått till på det här sättet, även om händelsen nu tillhör historien.

Teets Kina
Tedrickandet spred sig i den kinesiska kulturen för att beröra alla delar av samhället. År 800 e. Kr. skrev Lu Yu den första boken om te, Ch’a Ching. Denne otrolige man var föräldralös som barn och adopterades av akademiska buddhistiska munkar i en av Kinas vackraste kloster.  Som ung man gjorde han dock uppror mot den stränga prästerliga utbildningen, som även hade gjort honom till en skicklig observatör. Hans berömmelse som buddistiskutövare ökade för varje år, men han kände att hans liv saknade mening. I mitten av sitt liv bestämde han sig för att dra sig tillbaka till fem år av avskildhet. Utifrån ett omfattande minne av observerade händelser och platser, nedtecknade han olika kinesiska metoder för teodling och beredning. Det slutgiltiga resultatet av hans arbete, var av sådan karaktär att han nästan helgonförklarades under sin egen livstid. Hans arbete visade tydliga spår av den Zen buddhistiska filosofi som han utsatts för som barn och uppmuntrades av självaste kejsaren. Det var denna form av tekunskaper som Zen buddhistiska missionärer senare skulle komma att införa i Japan.

Upptäck de bästa ekologiska teerna besök www.sencha.se

Read Full Post »

Ett av världshistoriens mest klassiska mellanmål.

I England kan afternoon tea vara allt ifrån en paus på jobbet med en enkel kopp påste och toast till ett dignande bord med platåer av snittar, tårtor, kakor och exklusiva tesorter. Allt serveras på överdådigt viktorianskt porslin och intaget med silverbestick under skrivna och oskrivna etikettsregler, som kan få den mest slipade japanska temästare att tappa fattningen. I stället för buddistiska tankesätt handlar det här exempelvis om vilket samtalsämne som är passande, om man ska böja lillfingret eller om mjölken ska hällas i före eller efter teet.

Institutioner som Ritz, Savoy, Strand, Claridges, the Dorcester, butiker som Harrods och Fortnum & Mason håller den traitionella fanan högt och serverar den mer aristokratiska varianten med champagne, scones, crumpets, snittar, tårtor och bakverk. I den här formen känns afternoon tea lite som ett kolonialt och viktorianskt minnesmärke, men det lever också vidare i Storbritannien som en viktig social företeelse vid högtider som födelsedagar eller begravningar. Det är den här varianten av afternoon tea som finns kvar utanför de brittiska öarna, främst på hotell, tehus och kafféer som vill bjuda på något stilfullt och lyxigt.

Vi får väl anse afternoon tea som en helt och hållet brittisk företeelse, även om franska aristokrater njöt av liknande tebjudningar redan innan det kom till England. Anna, den sjunde hertiginnan av Bedford, får för det mesta äran av att ha uppfunnit afternoon tea i början av 1840-talet. Traditionellt serverades inte middagen förrän klockan åtta, nio i finare kretsar och hertiginnan blev ofta hungrig på eftermiddagen, särskilt om sommaren då middagen oftast serverades ännu senare. Hon började då beställa ett litet mål med bröd, smör och godsaker som bakverk, tårtor och kakor till sin boudoir i hemlighet. När hon upptäcktes blev hon inte förlöjligad som hon befarat, i stället blev hennses vana allt populärare i bekantskapskretsen och till slut känd under namnet afternoon tea. Även om det här är nära sanningen var det knappast en enda kvinna som ensam startade traditionen. Det utvecklades till något av en tillställning för välbärgade och sysslolösa kvinnor där man konverserade (vissa säger skvallrade) och visade upp sitt nya fina kinesiska porslin. Denna ceremoni finslipades och nådde sin höjdpunkt under den viktorianska eran. Lite förvirrande kallas den mer aristokratiska formen av afternoon tea även low tea i England medan de lägre klassernas te traditionellt kallas high tea och beteknar dagens huvudmål middagen, ibland med te, ibland utan.

Att det ska vara mjölk i teet tvekar inte britterna om. Så är det bara. Om mjölken ska i före eller efter teet är däremot en fråga som delar befolkningen i två olika läger och det diskuteras på hög som låg nivå. George Orwell skrev en essä, A Nice Cup of Tea (London Evening Standard 1946), om tedrickande där han bland annat försöker reda ut denna avgörande fråga: Punkt nr 10: Man ska hälla teet i koppen först. Det är en av mina allra mest kontroversiella ståndpunkter; i varje brittisk familj finns det förmodligen två skolor på det här området. Mjölk-först-skolan har några ganska starka argument, men jag vidhåller att mitt argument är oöverträffat. Det är nämligen så att, genom att hälla i teet först och röra medan man häller, så kan man exakt reglera mängden mjölk medan man riskerar att ha i för mycket mjölk om man gör tvärtom.” Argumentet för motsatta skolan är att mjölken skållas om man häller den i teet. Om mjölken blir varmare än 70 grader förändras dess karaktär, den tappar i sötma och doftar mer åt vällinghållet. Annars är de flesta överens om att man började med mjölk i teet eftersom man var orolig att det fina kinesiska porslinet på 1700-talet var så skört att det kunnde spricka. Genom att hälla i mjölken först kyldes teet ner och man riskerade inga dyrbara skador. Vilket som är godast får du själv prova dig fram till.

De allra flesta engelska afternoon tea bryggs i dag på enkla tepåsar medan de exklusiva kopparna på Ritz eller högtidsdagarna där hemma skapas av fina, klassiska blandningar och single estate-te. Att alla engelsmän har mjölk i teet innebär att allt engelskt te är anpassat för mjölk. Inköparna på teföretagen väljer helt enkelt sorter som passar med mjölk. Fylliga teer, aningen bittra – som tål att rundas av i kontakt med mjölk – ofta indiska Assam te eller Ceylonteer. Vissa teer missärgas av mjölk av någon anledning som är svår att förklara och andra, som är hur goda som helst utan, försvinner helt tillsammans med mjölk eller utvecklar märkliga bismaker. Det är alltså en avgörande anledning till att engelska teer smakar just så som de gör. Ett av få exempel på när engelsmän kan tänka sig att dricka te utan mjölk är just det klassiska Earl Grey som är ett svart te smaksatt med den lilla citrusfrukten bergamott. En liten del puritaner anser att mjölk inte passar med den fruktiga aromen. Däremot anser en del att citron är som gjuten till Earl Grey. Men hey, det är England, de flesta häller i en skvätt mjölk.

Precis som vinet i Alsace matchar regionens mat efter århundraden av evolution så är det klassiska afternoon tea-tilltuggen skräddarsydda och renodlade för det engelska teet. Mjölken rundar av och är nog länken som gör att teet passar både till sött och salt. Till en ambitiös afternoon tea ska det ingå scones ( ursprungligen en holländsk uppfinning kallad schoonbrot) med smör och marmelad, lemon curd eller sylt och clotted cream (ångreducerad grädde), sandwichar (uppfanns av earlen av Sandwich) med gurka eller fiskröror helst serverade på ett kakfat i flera nivåer. Men en mer spartansk vardaglig afternoon tea består oftast av en kaka eller en toast med sylt eller jornötssmör. Det finns också en rad olika varianter och underkategorier där exempelvis ”Champagne tea” återfinns. Det är en ännu lyxigare variant med champagne. En annan version är ”cream tea” som bara serveras med scones, clotted cream och marmelad.

Det första patentet på tepåsar hittar man i början av 1900-talet. Och 1908 startade en tehandlare i New York vid namn Thomas Sullivan postorderförsäljning av te i små tygpåsar. Enligt sägnen förstod kunderna inte att hans tanke var att de skulle öppna påsarna och hälla ut teet. I stället använde de hela påsen -och så var tepåsen skapad, genom ett missförstånd. Påsidén var absolut ingen omedelebar världssuccé. Exempelvis var Englands tepåskonsumtion 1960 bara 5 procent. Men sedan började det rulla på. I dag är 85 procent av allt engelskt te bryggt av tepåsar.

Besök Sencha på östermalm i Stockholm för högkvalitativa ekologiska teer

Read Full Post »

Sitter här och myser med mitt japanska gröna sencha te, ett te som fyller mina sinnen till bredden av välbehag. Doften är intensiv, färgen klar grön, och smakerna dansar i munnen, fudge, rostad kastanj, komplexa citrustoner, fyllig, rund, lätt blommig och söt i eftersmaken. Naturen är vacker även om regnet hänger tungt på den grå himlen, plommonträden är överfulla av frukt och fåglarna jobbar intensivt runt träden. Det är lite ruggigt där ute, men här i hemmets lugna söndags vrå, fylls jag av värmen från mitt gröna te. Ibland måste man bara följa dagens puls och känna lugnet.

Teet jag dricker är ett ekologiskt Sencha te från en producent när Kyoto i Japan som heter Tokujyo, och teet benäms som Sencha Tokujyo kodawari, kodawari innebär att teet har plockats 88 dagar efter vårdagen, det första teet på säsongen, så kallat ”first flush” och produceras bara av de späda knopparna, bättre kvalitet på Sencha hittar man inte.

Många skulle nog tycka att teet är väl dyrt, men vilket te man får… och inte blir det dyrt om man räknar på priset per kopp, jag brygger minst 2 gånger på samma bladsats, ibland 3 för teet har ingalunda förlorat sina näringsämnen efter 2 bryggningar men smaken blir lite tunnare den 3 gången. Grönt te av hög kvalitet kanske kostar lite mer men man behöver knappast investera i vitaminer och antioxidanter om man dricker fint te regelbundet. Det ända negativa är att man inte vill dricka påste från nått jätte te-företag som smakar just ingenting och som innehåller ännu mindre näringsämen än det föregående och som dessutom inte tar ansvar för miljö och arbetare, om nu det kan betecknas som negativt…

Så jag väljer att dricka te som kostar lite mer pengar, men som kostar alla inblandade mindre i slutändan, min hälsa blir bättre, mitt samvete mår bättre, naturen mår bättre, arbetarna mår bättre och mitt te är så gott!

Webbutiken Sencha säljer ekologiska teer av högsta kvalitet som gynnar alla www.sencha.se

Read Full Post »

Att koka det perfekta riset till sushi tar normalt långtid att lära sig, sushikockarna i Japan får ofta bara koka ris det första året av sin skolning, sen kommer fisken. Vi vill tro att det ska gå något fortare med detta receptet.

Recept för 6 personer

  • 7 dl japanskt ris
  • 9 dl vatten
  • 4 tsk havssalt
  • 5 msk risvinäger
  • 5 msk socker 

Gör så här:

Skölj riset noga flera gånger. Lägg det sedan i en kastrull med vattnet och 1 tsk av saltet. Koka upp och lägg på locket, efter två minuter sänks värmen och riset får koka ca 20 minuter tills vattnet kokat in. Ta kastrullen av värmen och låt riset vila i ytterligare 20 minuter. Rör under tiden ihop vinäger, socker och resten av saltet, se till att allt lösts upp. Lägg upp riset på ett fat och stänk vinäger blandningen över riset och blanda samman allt. Arbeta inte riset för hårt, det ska vara luftigt.

Dryckestips!

Till sushi passar en massa olika drycker, jag älskar att dricka ett glas champagne och ett fint grönt te exempelvis ett Sencha te, men i Sverige är det vanligast att man serverar genmaicha, teet med brunt ris och det är också gott. Dricker man öl finns det nu mera japanskt öl att få och det passar naturligtvis väldig bra.

Öl som passar bra

Asahi Super Dry (nr 1556)

Kirin Ichiban  (nr 1552)

Champagne

Bollinger Special Cuvée Brut (nr 7418)

Billecart-Salmon Brut Réserve (nr 7454)

Grönt te

Te – Sencha Tokujyo Kodawari

Te – Gyokuro, Hoshino-Seichaen

Read Full Post »

Ångade smaker och aromer…

Det är fantastiskt att te kan smaka hav, men det är precis vad Japans mest typiska teer gör. Närmast att jämföra med är nog nori; det torkade japanska sjögräset som ofta används i japansk matlagning. Karaktären kommer i huvudsak från den unika japanska metoden att ånga de gröna teerna efter skörden, till skillnad från kinesiska som rostas. Förutom att ångningen gör att teet inte oxiderar och förblir grönt så tar det fram dessa havstoner. Metoden gör dessutom att de japanska teerna mest av alla gröna teerna gör skäl för sitt namn. Ångan lyfter fram det gröna i teerna så att tebladen skimrar i en mörk klorofyllgrön färg.

I Japan produceras så gott som bara grönt te, även om det nu mera även finns en liten produktion av svart te och oolong. Och till skillnad från det extremt mångfasetterade Kina är den japanska tevärlden ganska lätt att sätta sig in i, de olika typerna är pedagogiskt uppdelade, villket gör det lätt att hitta sin favoritkategori. Sedan de första teplantorna importerades från Kina har Japan utvecklat teproduktionen till en mycket tydlig stil. När det gäller smakerna skulle man generaliserande kunna säga att japanska gröna teer är eleganta, förfinade. De har en lite renare karaktär än de mustiga, naturliga kinesiska teerna. Det gäller främst de finare vardagsteerna som Sencha och de exklusiva varianterna Gyokuro, Kabusecha och Matcha.

För den som letar efter raffinerade teer är det en godispåse. Gyokuro är kanske det mest exklusiva teet su kan dricka och de finaste exemplaren av Sencha ligger inte lågt efter. Högsta kvaliteterna av de här sorterna får du räkna med att betala en rejäl peng för – produktionen är relativt liten, arbetsinsatsen kostnadskrävande (arbetskraften är dyr i Japan jämfört med andra tenationer) och japanerna själva vet att värdera höh kvalitet. Men oftast är det värt sitt pris, se bara till att teet är färskt. Landet är mest känt för sina exklusiva teer men du kan också göra billigare fynd. Hojicha till exempel är ett te av ganska låg kvalitet som rostas och resultatet är förvånansvärt delikat, gott till mat. Kukicha är ett annat tips, ett slags restprodukt där man tar hand om stjälkarna och producerar ett välsmakande te.

Ångade japanska teer är utan tvekan som gjorda för all tänkbar japansk mat, självklart sushi, sashimi men också kraftigare rätter som tempura. De passar dessutom utmärkt till och även i fisk- och skaldjursrätter. Trots sin rena, eleganta stil tränger de igenom även lite mustigare smaker. De är också goda till sötsaker, särskilt traditionellt japanskt böngodis men också till söta, gräddiga desserter.

En buddistisk präst vid namn Eisai sägs ha varit en av de första som lyckades ta med sig tefrön från Kina till Japan på 1100-talet och därmed startade landets teodlingshistoria. Till att börja med var tedrickandet inget för vanligt folk, snarare för överklassen, och till viss del användes teet som naturmedicin. Inte förren den första temästaren Sen Rikyu utecklade teceremonin på 1500-talet började tedrickandet sprida sig från överklassen och gradvis ner till de lägre klasserna i det strikta klassamhället. I nära symbios med den extrema kulturen kring teceremonin har även det mer vardagliga teet och tedrickandet under hundratals år utvecklats till något som skiljersig från övriga världen. När Yokohamas hamn öppnades 1859 var det startskottet för teet som handelsvara och nu började det produceras i en mer organiserad, komersiell skala. Produktionen ökade snabbt till 24 miljoner kilo vid 1900-talets början.

Idag är det gröna teet en naturlig, integrerad del i samhället – från den enklaste gratis-Banchan på en billig restaurang till den avancerade rituella teceremonin. I hemmet och på kontoret står alltid en kopp grönt te nära tillhands, Bancha eller Sencha till vardags och får man gäster kan det hända att Gyokuron åker fram. Standardtesetet består av en tekanna, en vattenkylare och tekoppar. Tehus finns överallt, från uråldriga, traditionella tehus i Kyoto till kaféets motsvarighet där man dricker olika sorters teer med japanska tilltugg som böngodis eller Matchakaka, till de ultramorderna tebarerna i Tokyo. Gå på en restaurang och du får genast en kopp grönt te, för det mesta utan extra kostnad. I snabbköpen eller i de otaliga dryckesautomaterna hittar du dessutom mängder av teer på burk och flaska. De är kanske inte av hög kvalitet men förvånandsvärt välsmakande och otroligt svalkande en het Tokyodag. De finns mängder av typer: Sencha, Matcha, oolong, jasmin, och ofta kan du få dem både kalla och varma. 

Köp ekologiska japanska gröna teer www.sencha.se

Read Full Post »

Före vår tideräkning ansågs teplantan vara en medicinalört. De första tecknen på det hittar vi i skrifter om kejsaren Shennong som man tror levde i Kina 2700 år f.Kr och anses vara den som upptäckte teplantans hällsosamma egenskaper.

På 0 – 300-talet slår tekninken att pressa tebladen till kakor igenom och te börjar användas i olika sorters mat, ofta som en slags bulljong med olika kryddor. Teet blir allt populärare och komersiell odling startar på olika håll i Kina för att täcka den stigande efterfrågan.

Teet börjar för första gången sprida sig utanför Kinas gränser, ut i Centralasien på 400 – 500-talen. De pressade tekakorna var mycket praktiska och hållbara för den tidens långa transporter.

Tangdynastin (618-907) brukar kallas för teets gyllene tidsålder. Det är under denna period som teet utvecklas till en kinesisk kulturell yttring och sprids till allt fler folkgrupper. Det dricks inte bara som medicin eller uppiggare, utan även för njutning. Nu föds även fenomenet ”hyllningsteer”, vilket innebar att man som hyllning skickade de allra finaste teerna till kejsaren. Tekulturen skildras i den första teboken, Det klassiska teet, av Lu Yu.

Songdynastin (960-1279). Nya förfinade medoder utvecklas kring både beredning och ceremonier. En ny tilllagningsmetod uppfinns där tekakorna mals till fint pulver och vispas med bambuvispar till en vit skummande dryck. Redskap och porslin når nya nivåer. Kraftiga kryddor byts ut mot elegantare så som jasmin, krysantemum och lotusblommor. Även tehusens utveckling blomstrar.

På 1100-talet tar den japanske munken Eisai med sig tefrön till Japan och de första teodlingarna anläggs. Samtidigt för han med sigde kinesiska buddistiska teritualerna och tekninken att tillverka och vispa pulverte. Japanska munkar vidareutvecklar det kinesiska vita pulverteet till sitt eget gröna pulverte, det vi i dag kallar för Matcha. Tedrickandet med buddistiska inslag blir en viktig del för den nya samurajklassen. På 1500-talet utvecklas tekulturen av Sen Rikyu till den tecermoniform som fortfarande finns kvar idag.

I ett försök att sprida teet till folket förbjuds tekakorna i Kina under Mingdynastin (1368-1644) och det vispade pulverteet försvinner och ersätts av en ny förädlad produkt – lösteet, det vill säga te som upphettas, (ofta genom ångning) och torkas. Det är de gröna teer vi är vana vid idag. Och hand i hand med den nya tesorten utvecklas även nya redskap och speciella tekannor för bryggning. Det här gör teet tillgängligt för folket och ger en snabb spridning i hela det kinesiska samhället. En helt ny typ av teer skapades i slutet av Mingdynastin – de oxiderade teerna. De svarta teerna och Oolongteerna utvecklades, förmodligen för att öka hållbarheten vid längre transporter. Samtidigt uppstod också helt nya typer av tesmaker.

Handeln med Mellanöstern, framför allt Turkiet och Iran utveklades längs Sidenvägen under 1500- och 1600-talet. År 1606 landar den första telasten i Amsterdam och nu börjar handeln till Europa från Kina, främst genom Ostindiska kompaniet. Det är holländarna som är mest aktiva som importörer. I slutet av 1600-talet startar handeln med Ryssland, där man uppfinner samovaren, som snart blir en succé även i många andra länder.

Carl von Linnés först upplaga av Species Plantarum publiceras år 1753 och han döper där teplantan till Thea sinensis, som han senare ändrar till Camellia sinensis. Linné försökte också under många år importera tefrön och teplantor till sin botaniska trädgård i Uppsala för att starta odling i Sverige. Hans försök lyckades aldrig. I dag pryder han dock vår hundralapp tillsammans med illustartion av teplantan.

På 1800-talet börjar Britterna anlägga plantager i Indien, på Sri Lanka och i andra asiatiska länder. Det här är den stora starten för teodling utanför Kina och också för utbredningen av svarta teer. Efterhand som dessa teodlingar utvecklas minskar kraftigt världsimporten från Kina, som länge haft monopol. Även Japans teodling sätter fart. 1823 upptäcks en ny underart till Camellia sinensis. Det är den indiska varianten, som man tror härstammar från Assamregionen och döps till Camellia sinensis assamica, medan den kinesiska får heta Camellia sinensis sinensis (kinesisk kamelia).

Under 1900-talet moderniseras teproduktionen och maskiner införs för att effektivisera de massproducerade tesorterna. Tepåsen och finfördelade tesorter utvecklas och tar en stor andel av världsmarknaden. De största förändringarna sker inom odlingarna där kloning tas till en ny nivå. Nu kan teplantans egenskaper anpassas till olika klimat, vilket gör produktionen mer effektiv. Odling startar i nya länder i Afrika, Asien, Mellanöstern och Europa. I slutet av 1900-talet börjar gröna teer slå igenom i västvärlden. Parallellt med massproduktionen ökar efterfrågan på mer unika specialteer.

I dag har de gröna och vita teerna forsatt en stark position i västvärlden. Dagens miljödebatt och det ökade intresset för personlig hälsa har medfört en ökad efterfrågan på ekologiskt odlat te. 

Köp ditt hälsote ekologiskt på webben

www.sencha.se

Read Full Post »

Older Posts »