Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘oolong’

vitt-teVad är te?
Genom att hälla hett vatten över blad och knoppar från tebusken Camellia sinensis så tillagar man den dryck som vi kallar te. Den har sannolikt funnits i flera tusen år och det är en mycket populär dryck som är spridd över hela världen. Eftersom att te har funnits så länge vet man inte när, hur och vem som först uppfann teet. Historiker tvistar också om huruvida tebusken ursprungligen kommer från Indien eller Kina. Besök sidan Tetips  för mer om te och hur du bäst brygger ditt te. 

Varför ska man dricka te?

Det är både gott och billigt.
Efter vatten är det världens vanligaste dryck.
Högt innehåll av antioxidanter som kan skydda mot sjukdomar och motverka åldrande.
Innehåller tein som motverkar trötthet och theanin som är lugnande.
Det finns ett mycket stort utbud av tesorter och olika smaker.

Tebusken Camellia sinensis
Alla tesorter har sitt ursprung från samma typ av buske som bär det latinska namnet Camellia sinensis. Tebusken som egentligen är ett träd kan bli upp till 20 meter högt när den får växa vilt. När den odlas däremot är den inte över 2 meter hög, snarare blir den bara 1 – 1,5 meter hög för att det ska vara enkelt att nå och plocka bladen.

Dess blommor ser ut som körsbärsblommor och är vita och rosa samt att bladen är läderartade, blanka och mörkgröna. Det är främst de unga bladen som används till te. Camellia sinensis trivs i ett varmt klimat med en medeltemperatur på runt 18 grader, och eftersom att den är frostkänslig så krävs det att vintrarna är milda. Mer om odling av te.

Grönt te, oolong och svart te
Man kan dela in te i tre olika huvudkategorier och dessa är grönt te, oolong och svart te. Det som skiljer dem åt är främst oxideringen när teet produceras.

Grönt te har oxiderats mycket lite eller inte alls. Tidigare användes grönt te främst som ett läkemedel och det anses fortfarande vara en nyttig dryck som kan ha mycket goda hälsoeffekter. Just därför har det gröna teet blivit mycket omtalat i media de senaste åren, och dess hälsobefrämjande effekter har påvisats av modern forskning.

Svart te som uppfanns mycket senare framställs genom att man låter bladen oxidera och därmed ändras teets karaktär. Färgen blir mörkare och smaken mindre besk.

Den tredje typen av te kallas oolong som är ett halvgrönt te som har utsatts för oxidering liksom det svarta teet, men här har den processen avbrutits i förtid. Lätt oxiderat oolongte får en orange färg medan ett kraftigare oxiderat oolongte har en rödaktig färg.

Det finns också efterfermenterat te som heter pu-erh och som lagras innan det säljs. Te som görs på andra växter än tebusken Camellia sinensis kallas örtte, till exempel rooibos.

Besök www.sencha.se för att köpa de bästa ekologiska teerna eller besök Teskolan för att lära dig mer om te.

Annonser

Read Full Post »

Ångade smaker och aromer…

Det är fantastiskt att te kan smaka hav, men det är precis vad Japans mest typiska teer gör. Närmast att jämföra med är nog nori; det torkade japanska sjögräset som ofta används i japansk matlagning. Karaktären kommer i huvudsak från den unika japanska metoden att ånga de gröna teerna efter skörden, till skillnad från kinesiska som rostas. Förutom att ångningen gör att teet inte oxiderar och förblir grönt så tar det fram dessa havstoner. Metoden gör dessutom att de japanska teerna mest av alla gröna teerna gör skäl för sitt namn. Ångan lyfter fram det gröna i teerna så att tebladen skimrar i en mörk klorofyllgrön färg.

I Japan produceras så gott som bara grönt te, även om det nu mera även finns en liten produktion av svart te och oolong. Och till skillnad från det extremt mångfasetterade Kina är den japanska tevärlden ganska lätt att sätta sig in i, de olika typerna är pedagogiskt uppdelade, villket gör det lätt att hitta sin favoritkategori. Sedan de första teplantorna importerades från Kina har Japan utvecklat teproduktionen till en mycket tydlig stil. När det gäller smakerna skulle man generaliserande kunna säga att japanska gröna teer är eleganta, förfinade. De har en lite renare karaktär än de mustiga, naturliga kinesiska teerna. Det gäller främst de finare vardagsteerna som Sencha och de exklusiva varianterna Gyokuro, Kabusecha och Matcha.

För den som letar efter raffinerade teer är det en godispåse. Gyokuro är kanske det mest exklusiva teet su kan dricka och de finaste exemplaren av Sencha ligger inte lågt efter. Högsta kvaliteterna av de här sorterna får du räkna med att betala en rejäl peng för – produktionen är relativt liten, arbetsinsatsen kostnadskrävande (arbetskraften är dyr i Japan jämfört med andra tenationer) och japanerna själva vet att värdera höh kvalitet. Men oftast är det värt sitt pris, se bara till att teet är färskt. Landet är mest känt för sina exklusiva teer men du kan också göra billigare fynd. Hojicha till exempel är ett te av ganska låg kvalitet som rostas och resultatet är förvånansvärt delikat, gott till mat. Kukicha är ett annat tips, ett slags restprodukt där man tar hand om stjälkarna och producerar ett välsmakande te.

Ångade japanska teer är utan tvekan som gjorda för all tänkbar japansk mat, självklart sushi, sashimi men också kraftigare rätter som tempura. De passar dessutom utmärkt till och även i fisk- och skaldjursrätter. Trots sin rena, eleganta stil tränger de igenom även lite mustigare smaker. De är också goda till sötsaker, särskilt traditionellt japanskt böngodis men också till söta, gräddiga desserter.

En buddistisk präst vid namn Eisai sägs ha varit en av de första som lyckades ta med sig tefrön från Kina till Japan på 1100-talet och därmed startade landets teodlingshistoria. Till att börja med var tedrickandet inget för vanligt folk, snarare för överklassen, och till viss del användes teet som naturmedicin. Inte förren den första temästaren Sen Rikyu utecklade teceremonin på 1500-talet började tedrickandet sprida sig från överklassen och gradvis ner till de lägre klasserna i det strikta klassamhället. I nära symbios med den extrema kulturen kring teceremonin har även det mer vardagliga teet och tedrickandet under hundratals år utvecklats till något som skiljersig från övriga världen. När Yokohamas hamn öppnades 1859 var det startskottet för teet som handelsvara och nu började det produceras i en mer organiserad, komersiell skala. Produktionen ökade snabbt till 24 miljoner kilo vid 1900-talets början.

Idag är det gröna teet en naturlig, integrerad del i samhället – från den enklaste gratis-Banchan på en billig restaurang till den avancerade rituella teceremonin. I hemmet och på kontoret står alltid en kopp grönt te nära tillhands, Bancha eller Sencha till vardags och får man gäster kan det hända att Gyokuron åker fram. Standardtesetet består av en tekanna, en vattenkylare och tekoppar. Tehus finns överallt, från uråldriga, traditionella tehus i Kyoto till kaféets motsvarighet där man dricker olika sorters teer med japanska tilltugg som böngodis eller Matchakaka, till de ultramorderna tebarerna i Tokyo. Gå på en restaurang och du får genast en kopp grönt te, för det mesta utan extra kostnad. I snabbköpen eller i de otaliga dryckesautomaterna hittar du dessutom mängder av teer på burk och flaska. De är kanske inte av hög kvalitet men förvånandsvärt välsmakande och otroligt svalkande en het Tokyodag. De finns mängder av typer: Sencha, Matcha, oolong, jasmin, och ofta kan du få dem både kalla och varma. 

Köp ekologiska japanska gröna teer www.sencha.se

Read Full Post »