Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Matcha’

Ångade smaker och aromer…

Det är fantastiskt att te kan smaka hav, men det är precis vad Japans mest typiska teer gör. Närmast att jämföra med är nog nori; det torkade japanska sjögräset som ofta används i japansk matlagning. Karaktären kommer i huvudsak från den unika japanska metoden att ånga de gröna teerna efter skörden, till skillnad från kinesiska som rostas. Förutom att ångningen gör att teet inte oxiderar och förblir grönt så tar det fram dessa havstoner. Metoden gör dessutom att de japanska teerna mest av alla gröna teerna gör skäl för sitt namn. Ångan lyfter fram det gröna i teerna så att tebladen skimrar i en mörk klorofyllgrön färg.

I Japan produceras så gott som bara grönt te, även om det nu mera även finns en liten produktion av svart te och oolong. Och till skillnad från det extremt mångfasetterade Kina är den japanska tevärlden ganska lätt att sätta sig in i, de olika typerna är pedagogiskt uppdelade, villket gör det lätt att hitta sin favoritkategori. Sedan de första teplantorna importerades från Kina har Japan utvecklat teproduktionen till en mycket tydlig stil. När det gäller smakerna skulle man generaliserande kunna säga att japanska gröna teer är eleganta, förfinade. De har en lite renare karaktär än de mustiga, naturliga kinesiska teerna. Det gäller främst de finare vardagsteerna som Sencha och de exklusiva varianterna Gyokuro, Kabusecha och Matcha.

För den som letar efter raffinerade teer är det en godispåse. Gyokuro är kanske det mest exklusiva teet su kan dricka och de finaste exemplaren av Sencha ligger inte lågt efter. Högsta kvaliteterna av de här sorterna får du räkna med att betala en rejäl peng för – produktionen är relativt liten, arbetsinsatsen kostnadskrävande (arbetskraften är dyr i Japan jämfört med andra tenationer) och japanerna själva vet att värdera höh kvalitet. Men oftast är det värt sitt pris, se bara till att teet är färskt. Landet är mest känt för sina exklusiva teer men du kan också göra billigare fynd. Hojicha till exempel är ett te av ganska låg kvalitet som rostas och resultatet är förvånansvärt delikat, gott till mat. Kukicha är ett annat tips, ett slags restprodukt där man tar hand om stjälkarna och producerar ett välsmakande te.

Ångade japanska teer är utan tvekan som gjorda för all tänkbar japansk mat, självklart sushi, sashimi men också kraftigare rätter som tempura. De passar dessutom utmärkt till och även i fisk- och skaldjursrätter. Trots sin rena, eleganta stil tränger de igenom även lite mustigare smaker. De är också goda till sötsaker, särskilt traditionellt japanskt böngodis men också till söta, gräddiga desserter.

En buddistisk präst vid namn Eisai sägs ha varit en av de första som lyckades ta med sig tefrön från Kina till Japan på 1100-talet och därmed startade landets teodlingshistoria. Till att börja med var tedrickandet inget för vanligt folk, snarare för överklassen, och till viss del användes teet som naturmedicin. Inte förren den första temästaren Sen Rikyu utecklade teceremonin på 1500-talet började tedrickandet sprida sig från överklassen och gradvis ner till de lägre klasserna i det strikta klassamhället. I nära symbios med den extrema kulturen kring teceremonin har även det mer vardagliga teet och tedrickandet under hundratals år utvecklats till något som skiljersig från övriga världen. När Yokohamas hamn öppnades 1859 var det startskottet för teet som handelsvara och nu började det produceras i en mer organiserad, komersiell skala. Produktionen ökade snabbt till 24 miljoner kilo vid 1900-talets början.

Idag är det gröna teet en naturlig, integrerad del i samhället – från den enklaste gratis-Banchan på en billig restaurang till den avancerade rituella teceremonin. I hemmet och på kontoret står alltid en kopp grönt te nära tillhands, Bancha eller Sencha till vardags och får man gäster kan det hända att Gyokuron åker fram. Standardtesetet består av en tekanna, en vattenkylare och tekoppar. Tehus finns överallt, från uråldriga, traditionella tehus i Kyoto till kaféets motsvarighet där man dricker olika sorters teer med japanska tilltugg som böngodis eller Matchakaka, till de ultramorderna tebarerna i Tokyo. Gå på en restaurang och du får genast en kopp grönt te, för det mesta utan extra kostnad. I snabbköpen eller i de otaliga dryckesautomaterna hittar du dessutom mängder av teer på burk och flaska. De är kanske inte av hög kvalitet men förvånandsvärt välsmakande och otroligt svalkande en het Tokyodag. De finns mängder av typer: Sencha, Matcha, oolong, jasmin, och ofta kan du få dem både kalla och varma. 

Köp ekologiska japanska gröna teer www.sencha.se

Annonser

Read Full Post »

Matcha är den mest exklusiva och mytomspunna tesorten. Teet betår av ett mycket finmalet pulver som vispas till en skummande dryck som man dricker utan att tebladen silas bort. Skummet är lysande avokadogrönt, medan själva drycken är mer mörkgrön. Generellt är de bästa kvaliteterna ljusa och söta medan de mörkare är aningen mer bittra. Smaken är algig, vegetabilisk och kan för den ovane upplevas som aningen fadd. Eftersom att man även dricker själva tebladen får man i sig högre doser av vitaminer, mineraler, polyfenoler och koffein. Teet härstammar från den kinesiska föregångaren som på 1400-talet spred sig via buddistiska munkar till Japan. Medan kineserna malde pulvret från hårda tekakor har Japan utvecklat produktionsprocessen och Matcha utvins i dagfrån Tancha, ett fint grönt ångat te, liknade Gyokuro. Det förekommer inte längre något pulverte i Kina utan endast i Japan, där Matcha sedan hundratals år varit den självklara mittpunkten i den Japanska teceremonin Cha-no-yu. Tencha odlas ungefär som Gyokuro, det vill säga tebuskarna täcks med tyg och växer i skugga de sista veckorna före skörd för att förhöja klorofyllmängden och smakerna. Till skilnad från vanliga japanska teer torkas det efter ångningen, i stället för att rullas. Under den här processen tas även alla stjälkar och fibrer bort för att pulvret ska bli så fint som möjligt. Sedan mals det i en kvar, oftast av sten, till ett mycket fint pulver. Vanligast både i ceremoniella sammanhang och på dagens japanska tehus är att servera Matcha med någon form av sötsaker, godis, bakverk eller olika sorters desserter. Det söta går bra ihop med den algiga, torra Matchasmaken. Matcha är också ett oerhört användbart te att använda i matlagning, det går att smaksätta nästan vad som helst: fruktbavarois, tiramisu, muffins, scones, glass, sås, dressing, tofu, gnocchi, nudelsallad, paj, omelett, soppa, fiskpanering och mycket mer. Eftersom Matcha är sammankopplat med den japanska teceremonin är det omgärdat av många etikettsregler. Exempelvis sägs det att om man dricker Matcha sittande med rak rygg, fördubblas upplevelsen.

Att brygga Matcha skiljer sig något från andra bryggmetoder eftersom det handlar om att vispa ut pulvret till en jämn soppliknade bryggd och inte sila bort teet. I traditionell japansk teceremoni är bryggningen noggrant uttänkt och genomförs med speciella redskap, men räds inte, särskilt komplicerat behöver det inte vara att trolla fram en god skål Matcha. Det är ingentligen inte svårare än något annat te. Du behöver en bred skål för att få rum för vispandet. En vanlig visp, gärna i lite mindre storlek. En tesked för att måtta upp teet och en sil för att sikta tepulvret. Sikta 1 tesked Matchapulver i teskålen så att alla klumpar försvinner. Häll omkrink 0,6 dl 60 gradigt vatten över teet. Vispa rejält tills ett fint skum framträder på ytan. Servera teet omgående och njut.

Köp ekologisk Matchawww.sencha.se

Read Full Post »

Det finns så mycket härligt man kan göra med grönt te, jag brukar tex göra glass med Matchate.

Matchateet är det mest högtidliga momentet i den japanska teceremonin, men matchapulver är inte bara för andliga ceremonier, det är utmärkt till många sötsaker, inte minst till glass. Jag brukar göra glassen från grunden i en glassmaskin, men om du inte orkar göra en äkta Matchaglass kan du enkelt fuska till en variant som blir nästan lika god. Ekologiskt Matcha te hittar du hos Sencha

Vi börjar med snabbvarianten

  • Vaniljglass av riktigt bra kvalitet, prova Hansens ekologiska gräddglass och smaka på himmelriket.
  • Matchate alt. Sencha tepulver

Gör så här:

Ta fram glassen i rumstemperatur och låt den mjukna en aning. Blanda sedan i önskad mängd tepulver och rör om. Frys in och servera. Extra snyggt och gott med bärsås eller färska hallon till.

Här följer ett av de bästa vaniljglass recepten som finns.

Vaniljglass

  • 6 dl mjölk
  • 4 dl grädde
  • 2 vaniljstänger
  • 2 ¾ socker
  • 11 äggulor
  • 1 blad gelatin

För Matchaglass tillsätts pulverteet efter tycke och smak, men 1msk matcha tycker jag behövs.

Gör så här:

Koka upp mölk, grädde och vanilj med 2 ½ msk socker.

Lägg gelatinbladet i kallt vatten.

Vispa socker och äggulorna lätt, slå den kokande gräddmjölken över äggvispet och rör samman och häll tillbaka allt i kastrullen, sjud upp vätskan till 82º kontrolera att glassen är klar (gör ett rosprov). Tag kastrullen av värmen och fortsätt  att röra så att den råa äggsmaken försvinner ca ½ minut.

Ställ en en vid bunke i ett isbad och häll över glassmassan, kyl så fort som möjligt, låt den kylda glassen stå i kylen i minst 12 timmar så att den sväller ut ordentligt.

Sila massan och kör den sedan i glassmaskinen, det är av största vikt att den inte går för länge så att glassen blir smörig, om glassmaskin inte finns så ställ en rundbottnad bunke i frysen och häll glassen i den, tag sedan ut och rör väl var 30:e minut, upprepa det i ca 3 – 4 timmar tills glassen är krämig och har fryst.

 

Rosprov:

Doppa sleven i såsen. Ta upp den och blås med munnen på dess baksida. Om såsen veckar sig och bildar ett rosliknademönster är den klar.

Read Full Post »

Före vår tideräkning ansågs teplantan vara en medicinalört. De första tecknen på det hittar vi i skrifter om kejsaren Shennong som man tror levde i Kina 2700 år f.Kr och anses vara den som upptäckte teplantans hällsosamma egenskaper.

På 0 – 300-talet slår tekninken att pressa tebladen till kakor igenom och te börjar användas i olika sorters mat, ofta som en slags bulljong med olika kryddor. Teet blir allt populärare och komersiell odling startar på olika håll i Kina för att täcka den stigande efterfrågan.

Teet börjar för första gången sprida sig utanför Kinas gränser, ut i Centralasien på 400 – 500-talen. De pressade tekakorna var mycket praktiska och hållbara för den tidens långa transporter.

Tangdynastin (618-907) brukar kallas för teets gyllene tidsålder. Det är under denna period som teet utvecklas till en kinesisk kulturell yttring och sprids till allt fler folkgrupper. Det dricks inte bara som medicin eller uppiggare, utan även för njutning. Nu föds även fenomenet ”hyllningsteer”, vilket innebar att man som hyllning skickade de allra finaste teerna till kejsaren. Tekulturen skildras i den första teboken, Det klassiska teet, av Lu Yu.

Songdynastin (960-1279). Nya förfinade medoder utvecklas kring både beredning och ceremonier. En ny tilllagningsmetod uppfinns där tekakorna mals till fint pulver och vispas med bambuvispar till en vit skummande dryck. Redskap och porslin når nya nivåer. Kraftiga kryddor byts ut mot elegantare så som jasmin, krysantemum och lotusblommor. Även tehusens utveckling blomstrar.

På 1100-talet tar den japanske munken Eisai med sig tefrön till Japan och de första teodlingarna anläggs. Samtidigt för han med sigde kinesiska buddistiska teritualerna och tekninken att tillverka och vispa pulverte. Japanska munkar vidareutvecklar det kinesiska vita pulverteet till sitt eget gröna pulverte, det vi i dag kallar för Matcha. Tedrickandet med buddistiska inslag blir en viktig del för den nya samurajklassen. På 1500-talet utvecklas tekulturen av Sen Rikyu till den tecermoniform som fortfarande finns kvar idag.

I ett försök att sprida teet till folket förbjuds tekakorna i Kina under Mingdynastin (1368-1644) och det vispade pulverteet försvinner och ersätts av en ny förädlad produkt – lösteet, det vill säga te som upphettas, (ofta genom ångning) och torkas. Det är de gröna teer vi är vana vid idag. Och hand i hand med den nya tesorten utvecklas även nya redskap och speciella tekannor för bryggning. Det här gör teet tillgängligt för folket och ger en snabb spridning i hela det kinesiska samhället. En helt ny typ av teer skapades i slutet av Mingdynastin – de oxiderade teerna. De svarta teerna och Oolongteerna utvecklades, förmodligen för att öka hållbarheten vid längre transporter. Samtidigt uppstod också helt nya typer av tesmaker.

Handeln med Mellanöstern, framför allt Turkiet och Iran utveklades längs Sidenvägen under 1500- och 1600-talet. År 1606 landar den första telasten i Amsterdam och nu börjar handeln till Europa från Kina, främst genom Ostindiska kompaniet. Det är holländarna som är mest aktiva som importörer. I slutet av 1600-talet startar handeln med Ryssland, där man uppfinner samovaren, som snart blir en succé även i många andra länder.

Carl von Linnés först upplaga av Species Plantarum publiceras år 1753 och han döper där teplantan till Thea sinensis, som han senare ändrar till Camellia sinensis. Linné försökte också under många år importera tefrön och teplantor till sin botaniska trädgård i Uppsala för att starta odling i Sverige. Hans försök lyckades aldrig. I dag pryder han dock vår hundralapp tillsammans med illustartion av teplantan.

På 1800-talet börjar Britterna anlägga plantager i Indien, på Sri Lanka och i andra asiatiska länder. Det här är den stora starten för teodling utanför Kina och också för utbredningen av svarta teer. Efterhand som dessa teodlingar utvecklas minskar kraftigt världsimporten från Kina, som länge haft monopol. Även Japans teodling sätter fart. 1823 upptäcks en ny underart till Camellia sinensis. Det är den indiska varianten, som man tror härstammar från Assamregionen och döps till Camellia sinensis assamica, medan den kinesiska får heta Camellia sinensis sinensis (kinesisk kamelia).

Under 1900-talet moderniseras teproduktionen och maskiner införs för att effektivisera de massproducerade tesorterna. Tepåsen och finfördelade tesorter utvecklas och tar en stor andel av världsmarknaden. De största förändringarna sker inom odlingarna där kloning tas till en ny nivå. Nu kan teplantans egenskaper anpassas till olika klimat, vilket gör produktionen mer effektiv. Odling startar i nya länder i Afrika, Asien, Mellanöstern och Europa. I slutet av 1900-talet börjar gröna teer slå igenom i västvärlden. Parallellt med massproduktionen ökar efterfrågan på mer unika specialteer.

I dag har de gröna och vita teerna forsatt en stark position i västvärlden. Dagens miljödebatt och det ökade intresset för personlig hälsa har medfört en ökad efterfrågan på ekologiskt odlat te. 

Köp ditt hälsote ekologiskt på webben

www.sencha.se

Read Full Post »

\"Baby Tea\"

Min kännsla är att grönt te fullkomligt vibrerar av liv och varje gång jag brygger mig en kopp fylls jag av glädje!

För mig är ekologiskt te det självklara valet, både för att det är bättre för miljön och för dem som arbetar med teerna, men också för att besprutat te faktiskt smakar kemiskt.

Grönt te från Japan är min favorit just nu. Karaktären på japanska teer skiljer sig från övriga världens gröna teer. Det kommer sig i huvudsak av den unika japanska metoden att ånga tebladen efter skörden, till skillnad från kinesiska som rostas. Ångan lyfter fram det gröna i teerna så att tebladen skimrar i en mörk klorofyllgrön färg. Läs mer om grönt te på Sencha hemsida.

Nu när det är varmt dricker jag gärna pulver-te som jag brygger i kallt vatten. Det är extra nyttigt att dricka pulver-te eftersom man dricker själva bladen och om man dessutom brygger teet med kallt vatten så får man i sig alla C-vitaminerna som finns i te, dom gillar inte hett vatten.

Mina gröna te favoriter från Japan är:

Sencha, Matcha, Gyukoro och Kabusecha

Webbutiken Sencha har alla mina favoriter www.sencha.se 

Read Full Post »