Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ekologiskt’

Före vår tideräkning ansågs teplantan vara en medicinalört. De första tecknen på det hittar vi i skrifter om kejsaren Shennong som man tror levde i Kina 2700 år f.Kr och anses vara den som upptäckte teplantans hällsosamma egenskaper.

På 0 – 300-talet slår tekninken att pressa tebladen till kakor igenom och te börjar användas i olika sorters mat, ofta som en slags bulljong med olika kryddor. Teet blir allt populärare och komersiell odling startar på olika håll i Kina för att täcka den stigande efterfrågan.

Teet börjar för första gången sprida sig utanför Kinas gränser, ut i Centralasien på 400 – 500-talen. De pressade tekakorna var mycket praktiska och hållbara för den tidens långa transporter.

Tangdynastin (618-907) brukar kallas för teets gyllene tidsålder. Det är under denna period som teet utvecklas till en kinesisk kulturell yttring och sprids till allt fler folkgrupper. Det dricks inte bara som medicin eller uppiggare, utan även för njutning. Nu föds även fenomenet ”hyllningsteer”, vilket innebar att man som hyllning skickade de allra finaste teerna till kejsaren. Tekulturen skildras i den första teboken, Det klassiska teet, av Lu Yu.

Songdynastin (960-1279). Nya förfinade medoder utvecklas kring både beredning och ceremonier. En ny tilllagningsmetod uppfinns där tekakorna mals till fint pulver och vispas med bambuvispar till en vit skummande dryck. Redskap och porslin når nya nivåer. Kraftiga kryddor byts ut mot elegantare så som jasmin, krysantemum och lotusblommor. Även tehusens utveckling blomstrar.

På 1100-talet tar den japanske munken Eisai med sig tefrön till Japan och de första teodlingarna anläggs. Samtidigt för han med sigde kinesiska buddistiska teritualerna och tekninken att tillverka och vispa pulverte. Japanska munkar vidareutvecklar det kinesiska vita pulverteet till sitt eget gröna pulverte, det vi i dag kallar för Matcha. Tedrickandet med buddistiska inslag blir en viktig del för den nya samurajklassen. På 1500-talet utvecklas tekulturen av Sen Rikyu till den tecermoniform som fortfarande finns kvar idag.

I ett försök att sprida teet till folket förbjuds tekakorna i Kina under Mingdynastin (1368-1644) och det vispade pulverteet försvinner och ersätts av en ny förädlad produkt – lösteet, det vill säga te som upphettas, (ofta genom ångning) och torkas. Det är de gröna teer vi är vana vid idag. Och hand i hand med den nya tesorten utvecklas även nya redskap och speciella tekannor för bryggning. Det här gör teet tillgängligt för folket och ger en snabb spridning i hela det kinesiska samhället. En helt ny typ av teer skapades i slutet av Mingdynastin – de oxiderade teerna. De svarta teerna och Oolongteerna utvecklades, förmodligen för att öka hållbarheten vid längre transporter. Samtidigt uppstod också helt nya typer av tesmaker.

Handeln med Mellanöstern, framför allt Turkiet och Iran utveklades längs Sidenvägen under 1500- och 1600-talet. År 1606 landar den första telasten i Amsterdam och nu börjar handeln till Europa från Kina, främst genom Ostindiska kompaniet. Det är holländarna som är mest aktiva som importörer. I slutet av 1600-talet startar handeln med Ryssland, där man uppfinner samovaren, som snart blir en succé även i många andra länder.

Carl von Linnés först upplaga av Species Plantarum publiceras år 1753 och han döper där teplantan till Thea sinensis, som han senare ändrar till Camellia sinensis. Linné försökte också under många år importera tefrön och teplantor till sin botaniska trädgård i Uppsala för att starta odling i Sverige. Hans försök lyckades aldrig. I dag pryder han dock vår hundralapp tillsammans med illustartion av teplantan.

På 1800-talet börjar Britterna anlägga plantager i Indien, på Sri Lanka och i andra asiatiska länder. Det här är den stora starten för teodling utanför Kina och också för utbredningen av svarta teer. Efterhand som dessa teodlingar utvecklas minskar kraftigt världsimporten från Kina, som länge haft monopol. Även Japans teodling sätter fart. 1823 upptäcks en ny underart till Camellia sinensis. Det är den indiska varianten, som man tror härstammar från Assamregionen och döps till Camellia sinensis assamica, medan den kinesiska får heta Camellia sinensis sinensis (kinesisk kamelia).

Under 1900-talet moderniseras teproduktionen och maskiner införs för att effektivisera de massproducerade tesorterna. Tepåsen och finfördelade tesorter utvecklas och tar en stor andel av världsmarknaden. De största förändringarna sker inom odlingarna där kloning tas till en ny nivå. Nu kan teplantans egenskaper anpassas till olika klimat, vilket gör produktionen mer effektiv. Odling startar i nya länder i Afrika, Asien, Mellanöstern och Europa. I slutet av 1900-talet börjar gröna teer slå igenom i västvärlden. Parallellt med massproduktionen ökar efterfrågan på mer unika specialteer.

I dag har de gröna och vita teerna forsatt en stark position i västvärlden. Dagens miljödebatt och det ökade intresset för personlig hälsa har medfört en ökad efterfrågan på ekologiskt odlat te. 

Köp ditt hälsote ekologiskt på webben

www.sencha.se

Annonser

Read Full Post »

Nyttigare törstsläckare får man leta efter.

Jag föredrar att använda Japanskt grönt te i pulverform. Tebutiken Sencha har ett grönt te som jag tycker passar utmärkt till det här receptet, ekologiskt naturligtvis. Smaken är medelfyllig med lätt sötma och aningen kartig underton vilket gör detta te till den perfekta törstsläckaren i form av iste.
Fördelen med pulverte är att näringsinnehållet blir extra högt eftersom man även dricker tebladen. 

Recept för 1 liter

  • 1 liter kallt vatten
  • 1 msk grönt tepulver

Gör så här:

Rör ut tepulvret med 2 msk av det kalla vattnet så att alla klumpar löses upp. Tillsätt sedan resten av det kalla vattnet under omrörning. Teet ska nu stå kallt i minst 15 minuter. Fyll glas med is, toppa med teet och servera. Du kan läsa mer om te och dess hälsoeffekter på Senchas hemsida www.sencha.se

Read Full Post »