Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Whisky’ Category

För öl och whisky fantaster är Glenfiddich warehouse no 68 en riktig guldgruva.
Mat och Malt

Ett unikt restaurangkoncept med inriktning på vällagad mat och maltdrycker i kombination.
Hos Glenfiddich kan ni komma och njuta av 16 Svenska microbrygder på fat samt 170 olika single malts.
De kan som enda restaurang i världen erbjuda en Glenfiddich 1992 first fill Oloroso sherry cask
56,9% direkt ur fatet!

Besök Glenfiddich Warehouse no 68 västerlånggatan 68 i Gamla stan, Stockholm.

Annonser

Read Full Post »

Det finns så mycket bra drinkar, men jag är extra förtjust i olika former av sour drinkar och detta är min favorit jämnte Pisco sour. Jag föredrar att dricka whiskey sour i whiskyglas men det känns alltid lite mera festligt att servera i cocktailglas, man får välja själv helt enkelt, rött bär och citron är det korrekta garnityret, men jag vill helst ha det rent i glaset. Valet av whiskey är avgörande, en bra bourbon lyfter drinken avsevärt.

Du behöver:

  • 6 cl Maker’s Mark whiskey, eller annan bra Bourbon
  • 4 cl färskpressad citronjuice
  • ½ – 1 cl sockerlag
  • 2 – 3 droppar Frothe, äggvita essens (valfritt, ger ett vitt skum)
  • 1 rött bär
  • 1 skiva citron

Gör så här:

Skaka whiskey, citronjuice och sockerlag med is och frothe i en shaker ca 20 sekunder. Sila upp i kylda glas och garnera med det röda bäret och citronskivan.

Recept på sockerlag

Whiskeytips!

En bra bourbon att älska

Maker’s Mark  (nr 558)

Read Full Post »

Klassisk drink som dricks allt för sällan.

Det ska vara rye whiskey till Manhattan, jag föredrar Canadian Club.

  • 3 cl rye whiskey
  • 3 cl röd vermouth
  • 2 stänk Angostura Bitter
  • 1 maraschino körsbär

Rör whiskey och vermouth i ett rörglas med is, sila upp i välkylda cocktailglas tillsätt s stänk angostura och droppa i ett röttbär, gärna på en sticka så att man kan få tag på det. Voila! Klassisk drink för alla festliga tillfällen.

Read Full Post »

Whiskytips och min favorit historia…

Smugglingen

Inte fan brydde sig skottarna om lagen. Sina vidders egna herrar var de, skäggen fladdrade i motvinden, nävar av sandpapper, fåordiga; här hade de levt sina liv med sitt fiske, sin jakt och sin whisky. Inte fan brydde de sig.

Parlamentet slog sig visserligen samman, det skotska och det engelska, unionsfördraget skrevs 1707, och med detta följde att den skatt på malt som redan fanns i England också skulle gälla i Skottland. Skatt på malt! Skatt på whisky! No way!

Fram till dess hade praktiskt taget varenda skotte bränt sin egen whisky, och därefter fortsatte praktiskt taget varenda skotte att bränna – dock i lönn.

Dessutom såg de skatten som ett engelsmännens och lågländernas försök att förinta den keltiska kulturen, no way! Brännerierna flyttades till uthus och ladugårdar, grävdes ner under kyrkor, i grottor. Överallt där det gick att gömma ett bränneri gömdes ett bränneri – och överallt utarbetades snillrika varningssytem om lagens män var på ingång. Ett exempel: Käringen Cumming, drev på sparlåga ett lagligt destilleri i Knockando. Eftersom man såg till att inte öppna värdshus i trakten erbjöd hon skattmasen en bädd i hemmet varje gång det var dags för kontroll. Som välkomstgest hissade käringen Cumming alltid en stor röd och vacker flagga, vilken kunde ses av traktens alla hundratals lönnbrännare, som blixtsnabbt gömde sina prylar.

Polisen hittade mycket sällan några lönnbrännare, inte ens när de utlovade saftig belöning för den tjallande. I stället tog brännarna själv sina utslitna kopparrör – i synnerhet det spiralvridna ”The Worm”, som kondenserade de heta ångorna – bedyrade att de funnit dem, krävde belöning, fick belöning, köpte nya rör, och drog igång verksamheten igen i en ny dal. Längre näsa än lagen hade i Skottland har ingen lag haft.

Skattmasen rapporterade om högländerna år 1798: ”Brännadet uttförs av tusentals händer. Det begränsas inte till stora städer eller stadiga tillverkare, utan utbreder sig överallt i landet och på varje ö från Orkney till Jura. Det finns många som utövar denna färdighet och är okunniga i alla andra, och det finns brännare som skryter om att de kan framställa den bästa tänkbara whiskyn men inte kan läsa eller skriva, och som driver denna framställning i delar av landet där man inte känner bruket av plogen och där skatteuppbördsmän aldrig sätter sin fot. Under sådana omständigheter är det omöjligt att rätt uppskatta omfattningen av brännadet…”

Problemen var alltså stora, dessutom gjorde lönnbrännarna så mycket godare whisky än de lagliga, eftersom de lagliga sällan hade råd med den skattetyngda malten. Lagen existerade i över hundra år. Generationer av skottar gav fan i den och utvecklades till världens mest raffinerade och kyliga smugglare. Nästan ingen åkte fast.

Ett par årtionden in på 1800-talet hade myndigheterna fått nog – mer än hälften av all whisky var lönnbrännd, det fanns bokstavligt talat ett lönnbränneri i varje dal, i varje vik, lagen hade ingen annan effekt än att den undergrävde moralen, alltså beslöt man sig för att byta taktik. Först att nappa på det nya erbjudandet om legal licens, och lägre skattesats, var George Smith från en av Skottlands verkliga rövarkulor – Glenlivet. Att bränna lagligt i Glenlivet var det samma som att svika, och viserligen var George Smith en bjässe, men likfullt tvingades han beväpna sig med två rejäla revolvrar för att freda sig. George var bondson, men hade studerat latin och arkitektur, och han hade ärvt pappas gård Upper Drumin just utanför Glenlivet. Självklart brännde han i lönn, men intensivt uppmuntrad av sin arrendegivare, hertingen av Gordon, uppförde han 1824 det första licensierade och skattebetalande whiskydestilleriet.

Hans första apparat klarade 225 liter i veckan, femton år senare fyrdubblade han kapaciteten – affärerna gick som smort. Efter de första årens hot och bråk och beskyllningar – George och hans revolvrar tvingades distribuera all whisky – följde en efter en av bönderna i trakten hans exempel, och smugglingen avtog. 1858 när George blivit en förmögen whiskybrännare, brann hans ursprungliga destilleri, och han byggde ett nytt i Glenlivet – vilket är det man i dag kan besöka, och samma som än i dag bränner den i hela världen så uppskattade whiskyn. Mot slutet av 1800-talet försvann lönnbränningen och smugglingen. 1823 – året innan Smith bröt ny mark genom att lösa licens – gjordes 14 000 officiella upptäckter av lönnbränning. 1874 gjordes sex. Whiskyn hade blivit laglig.

Mina skotska favoriter

Aberlour 10 Years (nr 501)

Ardbeg Ten Years (nr 513)

Bowmore Cooper’s Choice Bourbon Wood 14

 Glenmorangie 15 Years (nr 10489)

The Macallan 18 Years (nr 468)

Dalwhinnie 15 Years (nr 572)

Read Full Post »