Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Tebutik’ Category

Sencha och Yuko Ono Sthlm tömmer sina lager inför årets tesäsong.

Passa på och fynda!  

Klicka på länken nedan för att komma till listan med alla tesorterna. Där finner du information om de utvalda tesorterna och hur du gör för att erhålla 30% rabatt.

Listan i pdf-format  30% rabatt på utvalda ekologiska teer!

Teblad från kyoto

 

 

 

 

 

 

Sencha med matcha från kyoto

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Listan i pdf-format 30 % rabatt på utvalda ekologiska teer!

Här följer produktlistan med länkar. Observera att du måste ange rabattkod via e-post för att erhålla rabatt enligt pdf länk ovan.

Produkter

Read Full Post »

 

Ett konstverk av unik kvalitet, utsökt arom och höga antioxidantinnehåll, gör detta te till mycket mer än visuell njutning!

Servera i ett vinglas efter middagen när ni har gäster eller ge bort som present när ni är bortbjudna och succén är ett faktum. Jag älskar detta vita te!

Smaken är mycket väl balanserad med tydlig jasminton utan att bli för dominerande, färgen är gyllene och kristallklar, vilket vittnar om det riktigt höga antioxidantinnehållet.

Beredning
Använd 90°C vatten. Bäst resultat får du genom att lägga bollen i en stor genomskinlig glaskopp eller glaskanna, så att du kan se blomman vecklas ut. Vitt te av hög kvalitet blir inte bittert som t.ex. grönt te och bör dra lite längre än andra teer 3 till 5 minuter är lagom. Brygg minst två gånger på varje blomma, i gaiwan ända upp till fyra gånger.

Teet är ekologiskt och finns att köpa hos Sencha på Östermalm i Stockholm.

www.sencha.se

Direkt till produkten klicka här

Läs mer om te och dess hälsoeffekter

Read Full Post »

Ett av världshistoriens mest klassiska mellanmål.

I England kan afternoon tea vara allt ifrån en paus på jobbet med en enkel kopp påste och toast till ett dignande bord med platåer av snittar, tårtor, kakor och exklusiva tesorter. Allt serveras på överdådigt viktorianskt porslin och intaget med silverbestick under skrivna och oskrivna etikettsregler, som kan få den mest slipade japanska temästare att tappa fattningen. I stället för buddistiska tankesätt handlar det här exempelvis om vilket samtalsämne som är passande, om man ska böja lillfingret eller om mjölken ska hällas i före eller efter teet.

Institutioner som Ritz, Savoy, Strand, Claridges, the Dorcester, butiker som Harrods och Fortnum & Mason håller den traitionella fanan högt och serverar den mer aristokratiska varianten med champagne, scones, crumpets, snittar, tårtor och bakverk. I den här formen känns afternoon tea lite som ett kolonialt och viktorianskt minnesmärke, men det lever också vidare i Storbritannien som en viktig social företeelse vid högtider som födelsedagar eller begravningar. Det är den här varianten av afternoon tea som finns kvar utanför de brittiska öarna, främst på hotell, tehus och kafféer som vill bjuda på något stilfullt och lyxigt.

Vi får väl anse afternoon tea som en helt och hållet brittisk företeelse, även om franska aristokrater njöt av liknande tebjudningar redan innan det kom till England. Anna, den sjunde hertiginnan av Bedford, får för det mesta äran av att ha uppfunnit afternoon tea i början av 1840-talet. Traditionellt serverades inte middagen förrän klockan åtta, nio i finare kretsar och hertiginnan blev ofta hungrig på eftermiddagen, särskilt om sommaren då middagen oftast serverades ännu senare. Hon började då beställa ett litet mål med bröd, smör och godsaker som bakverk, tårtor och kakor till sin boudoir i hemlighet. När hon upptäcktes blev hon inte förlöjligad som hon befarat, i stället blev hennses vana allt populärare i bekantskapskretsen och till slut känd under namnet afternoon tea. Även om det här är nära sanningen var det knappast en enda kvinna som ensam startade traditionen. Det utvecklades till något av en tillställning för välbärgade och sysslolösa kvinnor där man konverserade (vissa säger skvallrade) och visade upp sitt nya fina kinesiska porslin. Denna ceremoni finslipades och nådde sin höjdpunkt under den viktorianska eran. Lite förvirrande kallas den mer aristokratiska formen av afternoon tea även low tea i England medan de lägre klassernas te traditionellt kallas high tea och beteknar dagens huvudmål middagen, ibland med te, ibland utan.

Att det ska vara mjölk i teet tvekar inte britterna om. Så är det bara. Om mjölken ska i före eller efter teet är däremot en fråga som delar befolkningen i två olika läger och det diskuteras på hög som låg nivå. George Orwell skrev en essä, A Nice Cup of Tea (London Evening Standard 1946), om tedrickande där han bland annat försöker reda ut denna avgörande fråga: Punkt nr 10: Man ska hälla teet i koppen först. Det är en av mina allra mest kontroversiella ståndpunkter; i varje brittisk familj finns det förmodligen två skolor på det här området. Mjölk-först-skolan har några ganska starka argument, men jag vidhåller att mitt argument är oöverträffat. Det är nämligen så att, genom att hälla i teet först och röra medan man häller, så kan man exakt reglera mängden mjölk medan man riskerar att ha i för mycket mjölk om man gör tvärtom.” Argumentet för motsatta skolan är att mjölken skållas om man häller den i teet. Om mjölken blir varmare än 70 grader förändras dess karaktär, den tappar i sötma och doftar mer åt vällinghållet. Annars är de flesta överens om att man började med mjölk i teet eftersom man var orolig att det fina kinesiska porslinet på 1700-talet var så skört att det kunnde spricka. Genom att hälla i mjölken först kyldes teet ner och man riskerade inga dyrbara skador. Vilket som är godast får du själv prova dig fram till.

De allra flesta engelska afternoon tea bryggs i dag på enkla tepåsar medan de exklusiva kopparna på Ritz eller högtidsdagarna där hemma skapas av fina, klassiska blandningar och single estate-te. Att alla engelsmän har mjölk i teet innebär att allt engelskt te är anpassat för mjölk. Inköparna på teföretagen väljer helt enkelt sorter som passar med mjölk. Fylliga teer, aningen bittra – som tål att rundas av i kontakt med mjölk – ofta indiska Assam te eller Ceylonteer. Vissa teer missärgas av mjölk av någon anledning som är svår att förklara och andra, som är hur goda som helst utan, försvinner helt tillsammans med mjölk eller utvecklar märkliga bismaker. Det är alltså en avgörande anledning till att engelska teer smakar just så som de gör. Ett av få exempel på när engelsmän kan tänka sig att dricka te utan mjölk är just det klassiska Earl Grey som är ett svart te smaksatt med den lilla citrusfrukten bergamott. En liten del puritaner anser att mjölk inte passar med den fruktiga aromen. Däremot anser en del att citron är som gjuten till Earl Grey. Men hey, det är England, de flesta häller i en skvätt mjölk.

Precis som vinet i Alsace matchar regionens mat efter århundraden av evolution så är det klassiska afternoon tea-tilltuggen skräddarsydda och renodlade för det engelska teet. Mjölken rundar av och är nog länken som gör att teet passar både till sött och salt. Till en ambitiös afternoon tea ska det ingå scones ( ursprungligen en holländsk uppfinning kallad schoonbrot) med smör och marmelad, lemon curd eller sylt och clotted cream (ångreducerad grädde), sandwichar (uppfanns av earlen av Sandwich) med gurka eller fiskröror helst serverade på ett kakfat i flera nivåer. Men en mer spartansk vardaglig afternoon tea består oftast av en kaka eller en toast med sylt eller jornötssmör. Det finns också en rad olika varianter och underkategorier där exempelvis ”Champagne tea” återfinns. Det är en ännu lyxigare variant med champagne. En annan version är ”cream tea” som bara serveras med scones, clotted cream och marmelad.

Det första patentet på tepåsar hittar man i början av 1900-talet. Och 1908 startade en tehandlare i New York vid namn Thomas Sullivan postorderförsäljning av te i små tygpåsar. Enligt sägnen förstod kunderna inte att hans tanke var att de skulle öppna påsarna och hälla ut teet. I stället använde de hela påsen -och så var tepåsen skapad, genom ett missförstånd. Påsidén var absolut ingen omedelebar världssuccé. Exempelvis var Englands tepåskonsumtion 1960 bara 5 procent. Men sedan började det rulla på. I dag är 85 procent av allt engelskt te bryggt av tepåsar.

Besök Sencha på östermalm i Stockholm för högkvalitativa ekologiska teer

Read Full Post »

Sitter här och myser med mitt japanska gröna sencha te, ett te som fyller mina sinnen till bredden av välbehag. Doften är intensiv, färgen klar grön, och smakerna dansar i munnen, fudge, rostad kastanj, komplexa citrustoner, fyllig, rund, lätt blommig och söt i eftersmaken. Naturen är vacker även om regnet hänger tungt på den grå himlen, plommonträden är överfulla av frukt och fåglarna jobbar intensivt runt träden. Det är lite ruggigt där ute, men här i hemmets lugna söndags vrå, fylls jag av värmen från mitt gröna te. Ibland måste man bara följa dagens puls och känna lugnet.

Teet jag dricker är ett ekologiskt Sencha te från en producent när Kyoto i Japan som heter Tokujyo, och teet benäms som Sencha Tokujyo kodawari, kodawari innebär att teet har plockats 88 dagar efter vårdagen, det första teet på säsongen, så kallat ”first flush” och produceras bara av de späda knopparna, bättre kvalitet på Sencha hittar man inte.

Många skulle nog tycka att teet är väl dyrt, men vilket te man får… och inte blir det dyrt om man räknar på priset per kopp, jag brygger minst 2 gånger på samma bladsats, ibland 3 för teet har ingalunda förlorat sina näringsämnen efter 2 bryggningar men smaken blir lite tunnare den 3 gången. Grönt te av hög kvalitet kanske kostar lite mer men man behöver knappast investera i vitaminer och antioxidanter om man dricker fint te regelbundet. Det ända negativa är att man inte vill dricka påste från nått jätte te-företag som smakar just ingenting och som innehåller ännu mindre näringsämen än det föregående och som dessutom inte tar ansvar för miljö och arbetare, om nu det kan betecknas som negativt…

Så jag väljer att dricka te som kostar lite mer pengar, men som kostar alla inblandade mindre i slutändan, min hälsa blir bättre, mitt samvete mår bättre, naturen mår bättre, arbetarna mår bättre och mitt te är så gott!

Webbutiken Sencha säljer ekologiska teer av högsta kvalitet som gynnar alla www.sencha.se

Read Full Post »

Fresta dina smaklökar med ekologi! Allt som behövs är en god vän och den här guideboken. Ibland är en SL-biljett till hjälp, ibland duger starka ben alldeles utmärkt. Låt din nyfikenhet visa vägen. I 2000-talets ekologi samsas trendigt med uråldrigt, annorlunda med mainstream och billigt med exklusivt. Svårare än så är det inte. 

Bläddra i ekoSTHLM direkt på webben!

Med guiden vill vi hjälpa dig att hitta till smultronställena i Stockholm med omnejd. Gemensamt för de ekologiska caféerna, bagerierna, restaurangerna och butikerna är att de bryr sig lite extra. Om att du ska få rena och äkta varor. Och om djur och jord. Bara så att du vet har de som medverkar i guiden ett sortiment med minst 15 % ekologiska varor.

Guden finns att hämta på en mängd ställen i Stockholm tex. hos Sencha på Östermalm www.sencha.se nedan finner du alla med verkande och pressmedelande.

Read Full Post »

Det finns många olika sorters miso, vanligtvis är de vita sorterna söta och de röda salta. Ju mörkare färg desto saltare miso. Strukturen varierar också från mycket jämn till ojämn. Misosoppa tar bara några minuter att göra i ordning och en portion motsvarar ungefär 1/6 av en vuxens dagliga proteinbehov. Här följer ett recept på en misosppa av många möjliga.

Recept för 4 personer

  • 1 Liter dashibuljong (recept följer i slutet, det finns även färdig att köpa)
  • 2 skivade shiitake svampar
  • 150 gram tofu
  • 80 ml röd miso
  • 4 stjälkar mitsuba ört (kan bytas mot förvällda selleriblad)
  • malen sansho peppar

Gör så här

Låt tofun rinna av och tärna den i lagom stora bitar. Värm buljongen i en kastrull och låt buljongen bli ljumen. Mjuka upp mison i en mellanstor skål genom att hälla ner 3 msk ljumen buljong och blanda med en visp. Soppan blir klumpig om du inte löser upp mison i lite buljong. Häll i lite i taget av den lösta mison i kastrullen med buljongen och låt blandningen sjuda på mellanvärme. Om du vill ha en absolut slät soppa kan du sila soppan genom en silduk till en ny kastrull. När all miso har blandats med buljongen kan övriga ingredienser tillsättas. Skär tofu i kuber ca 15 mm stora, tillsätt mitsuba, svamp och tofu. Låt soppan sjuda någon minut så att svampen och mison blir genomvarm, soppan får inte koka för då förändras smaken. Ta soppan av värmen precis innan den kokar och häll upp soppan i 4 små skålar, garnera med lite sansho peppar och servera genast.

Dashibuljong – grundbuljong

  • 1 liter kallt vatten
  • 1 bit torkad kelp (dashi kombu) ca 20 cm lång
  • 30 gram bonito fiskflagor (katsuo)
  • 1 tsk havssalt
  • 1 tsk saké
  • 4 droppar japansk soja (shoyu)

Gör så här:

Koka upp vattnet med den torkade kelp biten, precis när vattnet kokar upp tas kelpen bort. Lägg i fiskflagor och ta kastrullen av värmen. Flagorna kommer att sjunka till botten och när de gjort det silas buljongen genom en silduk. Krydda buljongen med saké, salt och shoyu, smaka av så att smaken blir lätt och samtidigt utsökt. Buljongen blir grumlig och besk om den får koka för länge. Du kan även använda färdigt buljongpulver, men resultatet blir inte riktigt lika bra.

Du kan köpa de ingredienser du behöver på

Japanska Torget

Till japansk mat passar det extra bra med japanskt grönt te Sencha har nått för alla smaker, mitt favorit te till miso är Longcha.

Read Full Post »

Ångade smaker och aromer…

Det är fantastiskt att te kan smaka hav, men det är precis vad Japans mest typiska teer gör. Närmast att jämföra med är nog nori; det torkade japanska sjögräset som ofta används i japansk matlagning. Karaktären kommer i huvudsak från den unika japanska metoden att ånga de gröna teerna efter skörden, till skillnad från kinesiska som rostas. Förutom att ångningen gör att teet inte oxiderar och förblir grönt så tar det fram dessa havstoner. Metoden gör dessutom att de japanska teerna mest av alla gröna teerna gör skäl för sitt namn. Ångan lyfter fram det gröna i teerna så att tebladen skimrar i en mörk klorofyllgrön färg.

I Japan produceras så gott som bara grönt te, även om det nu mera även finns en liten produktion av svart te och oolong. Och till skillnad från det extremt mångfasetterade Kina är den japanska tevärlden ganska lätt att sätta sig in i, de olika typerna är pedagogiskt uppdelade, villket gör det lätt att hitta sin favoritkategori. Sedan de första teplantorna importerades från Kina har Japan utvecklat teproduktionen till en mycket tydlig stil. När det gäller smakerna skulle man generaliserande kunna säga att japanska gröna teer är eleganta, förfinade. De har en lite renare karaktär än de mustiga, naturliga kinesiska teerna. Det gäller främst de finare vardagsteerna som Sencha och de exklusiva varianterna Gyokuro, Kabusecha och Matcha.

För den som letar efter raffinerade teer är det en godispåse. Gyokuro är kanske det mest exklusiva teet su kan dricka och de finaste exemplaren av Sencha ligger inte lågt efter. Högsta kvaliteterna av de här sorterna får du räkna med att betala en rejäl peng för – produktionen är relativt liten, arbetsinsatsen kostnadskrävande (arbetskraften är dyr i Japan jämfört med andra tenationer) och japanerna själva vet att värdera höh kvalitet. Men oftast är det värt sitt pris, se bara till att teet är färskt. Landet är mest känt för sina exklusiva teer men du kan också göra billigare fynd. Hojicha till exempel är ett te av ganska låg kvalitet som rostas och resultatet är förvånansvärt delikat, gott till mat. Kukicha är ett annat tips, ett slags restprodukt där man tar hand om stjälkarna och producerar ett välsmakande te.

Ångade japanska teer är utan tvekan som gjorda för all tänkbar japansk mat, självklart sushi, sashimi men också kraftigare rätter som tempura. De passar dessutom utmärkt till och även i fisk- och skaldjursrätter. Trots sin rena, eleganta stil tränger de igenom även lite mustigare smaker. De är också goda till sötsaker, särskilt traditionellt japanskt böngodis men också till söta, gräddiga desserter.

En buddistisk präst vid namn Eisai sägs ha varit en av de första som lyckades ta med sig tefrön från Kina till Japan på 1100-talet och därmed startade landets teodlingshistoria. Till att börja med var tedrickandet inget för vanligt folk, snarare för överklassen, och till viss del användes teet som naturmedicin. Inte förren den första temästaren Sen Rikyu utecklade teceremonin på 1500-talet började tedrickandet sprida sig från överklassen och gradvis ner till de lägre klasserna i det strikta klassamhället. I nära symbios med den extrema kulturen kring teceremonin har även det mer vardagliga teet och tedrickandet under hundratals år utvecklats till något som skiljersig från övriga världen. När Yokohamas hamn öppnades 1859 var det startskottet för teet som handelsvara och nu började det produceras i en mer organiserad, komersiell skala. Produktionen ökade snabbt till 24 miljoner kilo vid 1900-talets början.

Idag är det gröna teet en naturlig, integrerad del i samhället – från den enklaste gratis-Banchan på en billig restaurang till den avancerade rituella teceremonin. I hemmet och på kontoret står alltid en kopp grönt te nära tillhands, Bancha eller Sencha till vardags och får man gäster kan det hända att Gyokuron åker fram. Standardtesetet består av en tekanna, en vattenkylare och tekoppar. Tehus finns överallt, från uråldriga, traditionella tehus i Kyoto till kaféets motsvarighet där man dricker olika sorters teer med japanska tilltugg som böngodis eller Matchakaka, till de ultramorderna tebarerna i Tokyo. Gå på en restaurang och du får genast en kopp grönt te, för det mesta utan extra kostnad. I snabbköpen eller i de otaliga dryckesautomaterna hittar du dessutom mängder av teer på burk och flaska. De är kanske inte av hög kvalitet men förvånandsvärt välsmakande och otroligt svalkande en het Tokyodag. De finns mängder av typer: Sencha, Matcha, oolong, jasmin, och ofta kan du få dem både kalla och varma. 

Köp ekologiska japanska gröna teer www.sencha.se

Read Full Post »

Older Posts »