Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Te historia’ Category

Tea – Exotic Flavours and Aromas av Lydia Gautier med sina ca 190 sidor är som porr för te-älskaren. Fotona, tagna teaexoticflavoursandaromasav Jean-Francois Mallet är sensuella och mättade och fulla av kärlek till tebladen och teplantan.

Min upplaga, som kostar 243 kr på Bokus, är från det brittiska förlaget Stewart, Tabori & Chang, och subtiteln skiljer sig en smula från omslagsbilden här intill (där den heter ”Tea – Aromas and Flavours Around the World” så heter min ”Tea – Exotic Flavours and Aromas”). Jag tror dock att innehållet är detsamma. Boken skrev 2005, och min upplaga printades 2006.

Fransyskan Lydia Gautier var sommelier och vinexpert innan hon började intressera sig för te, och började jobba med bl.a. Palais des Thés. Det gör att hon närmar sig te från vinprovarens och sommelierens perspektiv, och det tycker jag är ett av de stora utbytena med den här boken.

De fem kapitlena är organiserade enligt följande:

1. A history of Tea
En intressant redogörelse över teets smakutveckling och konsistensutveckling, snarare än en upprepning av de kinesiska sagor och myter som brukar vara vanligt i den här sortens kapitel (även om hon inte helt utelämnar dem).
2. Alchemy of Tea
Betydelsen av terroir, höjd, vilka blad som plockas. Teets kemiska komposition. Aktiva ämnen och hur tillverkningsprocesserna för de olika genrerna ändrar kemin för att balansera sötma och bitterhet hos teet. Något om teets hälsoeffekter.
3. Tea Tasting
Hur man brygger en bra kopp te, olika länders teceremonier, samt teprovning ur en professionell teprovares synvinkel. Hur man analyserar färg, doft och smak, samt betygsätter det obryggda och bryggda lövets utseende. Exempelanalyser av 32 berömda teer. Detta fylliga kapitel är en av de stora behållningarna med boken.
4. The Subtle Affinities of Tea
Njutningsdrycker i allmänhet; kopplingen till kaffe och choklad. Att välja te att servera till mat. Recept med te som ingrediens. Smaksättning av te.
5. Adress Book
Guide till tehus och tebutiker runtom i världen. En trevligt kapitel som tyvärr lär bli inaktuellt snabbt.

Jag skäms inte för att påstå att Lydia Gautiers bok är ett måste i varje tesnobbs hylla. Det är den bästa påbyggnadsboken om te som jag har läst, och rent visuellt är den en njutning.

Här kan du titta i boken http://www.amazon.com/gp/reader/0811856828/ref=sib_dp_pt#reader-link 

De bästa ekologiska teerna köper du från Sencha

Annonser

Read Full Post »

vitt-teVad är te?
Genom att hälla hett vatten över blad och knoppar från tebusken Camellia sinensis så tillagar man den dryck som vi kallar te. Den har sannolikt funnits i flera tusen år och det är en mycket populär dryck som är spridd över hela världen. Eftersom att te har funnits så länge vet man inte när, hur och vem som först uppfann teet. Historiker tvistar också om huruvida tebusken ursprungligen kommer från Indien eller Kina. Besök sidan Tetips  för mer om te och hur du bäst brygger ditt te. 

Varför ska man dricka te?

Det är både gott och billigt.
Efter vatten är det världens vanligaste dryck.
Högt innehåll av antioxidanter som kan skydda mot sjukdomar och motverka åldrande.
Innehåller tein som motverkar trötthet och theanin som är lugnande.
Det finns ett mycket stort utbud av tesorter och olika smaker.

Tebusken Camellia sinensis
Alla tesorter har sitt ursprung från samma typ av buske som bär det latinska namnet Camellia sinensis. Tebusken som egentligen är ett träd kan bli upp till 20 meter högt när den får växa vilt. När den odlas däremot är den inte över 2 meter hög, snarare blir den bara 1 – 1,5 meter hög för att det ska vara enkelt att nå och plocka bladen.

Dess blommor ser ut som körsbärsblommor och är vita och rosa samt att bladen är läderartade, blanka och mörkgröna. Det är främst de unga bladen som används till te. Camellia sinensis trivs i ett varmt klimat med en medeltemperatur på runt 18 grader, och eftersom att den är frostkänslig så krävs det att vintrarna är milda. Mer om odling av te.

Grönt te, oolong och svart te
Man kan dela in te i tre olika huvudkategorier och dessa är grönt te, oolong och svart te. Det som skiljer dem åt är främst oxideringen när teet produceras.

Grönt te har oxiderats mycket lite eller inte alls. Tidigare användes grönt te främst som ett läkemedel och det anses fortfarande vara en nyttig dryck som kan ha mycket goda hälsoeffekter. Just därför har det gröna teet blivit mycket omtalat i media de senaste åren, och dess hälsobefrämjande effekter har påvisats av modern forskning.

Svart te som uppfanns mycket senare framställs genom att man låter bladen oxidera och därmed ändras teets karaktär. Färgen blir mörkare och smaken mindre besk.

Den tredje typen av te kallas oolong som är ett halvgrönt te som har utsatts för oxidering liksom det svarta teet, men här har den processen avbrutits i förtid. Lätt oxiderat oolongte får en orange färg medan ett kraftigare oxiderat oolongte har en rödaktig färg.

Det finns också efterfermenterat te som heter pu-erh och som lagras innan det säljs. Te som görs på andra växter än tebusken Camellia sinensis kallas örtte, till exempel rooibos.

Besök www.sencha.se för att köpa de bästa ekologiska teerna eller besök Teskolan för att lära dig mer om te.

Read Full Post »

oolongte

Tehistoria

Te enligt legenden
Historien om te började i det antika Kina för ca 5000 år sedan. Enligt legenden var kejsaren Shen nung en skicklig regent, kreativ forskare och beskyddare av konsten. Han var framsynt och krävde bland annat att allt dricksvatten skulle kokas som en hygienisk försiktighetsåtgärd. En sommardag då han besöker en avlägsen region i hans rike, stannade han och hans följeslagare för att vila.  I enlighet med kejsarens beslut, började tjänarna koka vatten för följet att dricka. Torkade blad från buskar i närheten föll i det kokande vattnet och färgade vattnet till en brun vätska. Som den vetenskapsman kejsaren var, intresserade han sig för den nya vätskan, drack lite och fann drycken mycket uppfriskande. Ja, det är faktiskt så te skapades enligt legenden. Denna myt underbyggs av en så pass konkret berättelse, att många mytologer tror att det faktiskt kan ha gått till på det här sättet, även om händelsen nu tillhör historien.

Teets Kina
Tedrickandet spred sig i den kinesiska kulturen för att beröra alla delar av samhället. År 800 e. Kr. skrev Lu Yu den första boken om te, Ch’a Ching. Denne otrolige man var föräldralös som barn och adopterades av akademiska buddhistiska munkar i en av Kinas vackraste kloster.  Som ung man gjorde han dock uppror mot den stränga prästerliga utbildningen, som även hade gjort honom till en skicklig observatör. Hans berömmelse som buddistiskutövare ökade för varje år, men han kände att hans liv saknade mening. I mitten av sitt liv bestämde han sig för att dra sig tillbaka till fem år av avskildhet. Utifrån ett omfattande minne av observerade händelser och platser, nedtecknade han olika kinesiska metoder för teodling och beredning. Det slutgiltiga resultatet av hans arbete, var av sådan karaktär att han nästan helgonförklarades under sin egen livstid. Hans arbete visade tydliga spår av den Zen buddhistiska filosofi som han utsatts för som barn och uppmuntrades av självaste kejsaren. Det var denna form av tekunskaper som Zen buddhistiska missionärer senare skulle komma att införa i Japan.

Upptäck de bästa ekologiska teerna besök www.sencha.se

Read Full Post »

Ett av världshistoriens mest klassiska mellanmål.

I England kan afternoon tea vara allt ifrån en paus på jobbet med en enkel kopp påste och toast till ett dignande bord med platåer av snittar, tårtor, kakor och exklusiva tesorter. Allt serveras på överdådigt viktorianskt porslin och intaget med silverbestick under skrivna och oskrivna etikettsregler, som kan få den mest slipade japanska temästare att tappa fattningen. I stället för buddistiska tankesätt handlar det här exempelvis om vilket samtalsämne som är passande, om man ska böja lillfingret eller om mjölken ska hällas i före eller efter teet.

Institutioner som Ritz, Savoy, Strand, Claridges, the Dorcester, butiker som Harrods och Fortnum & Mason håller den traitionella fanan högt och serverar den mer aristokratiska varianten med champagne, scones, crumpets, snittar, tårtor och bakverk. I den här formen känns afternoon tea lite som ett kolonialt och viktorianskt minnesmärke, men det lever också vidare i Storbritannien som en viktig social företeelse vid högtider som födelsedagar eller begravningar. Det är den här varianten av afternoon tea som finns kvar utanför de brittiska öarna, främst på hotell, tehus och kafféer som vill bjuda på något stilfullt och lyxigt.

Vi får väl anse afternoon tea som en helt och hållet brittisk företeelse, även om franska aristokrater njöt av liknande tebjudningar redan innan det kom till England. Anna, den sjunde hertiginnan av Bedford, får för det mesta äran av att ha uppfunnit afternoon tea i början av 1840-talet. Traditionellt serverades inte middagen förrän klockan åtta, nio i finare kretsar och hertiginnan blev ofta hungrig på eftermiddagen, särskilt om sommaren då middagen oftast serverades ännu senare. Hon började då beställa ett litet mål med bröd, smör och godsaker som bakverk, tårtor och kakor till sin boudoir i hemlighet. När hon upptäcktes blev hon inte förlöjligad som hon befarat, i stället blev hennses vana allt populärare i bekantskapskretsen och till slut känd under namnet afternoon tea. Även om det här är nära sanningen var det knappast en enda kvinna som ensam startade traditionen. Det utvecklades till något av en tillställning för välbärgade och sysslolösa kvinnor där man konverserade (vissa säger skvallrade) och visade upp sitt nya fina kinesiska porslin. Denna ceremoni finslipades och nådde sin höjdpunkt under den viktorianska eran. Lite förvirrande kallas den mer aristokratiska formen av afternoon tea även low tea i England medan de lägre klassernas te traditionellt kallas high tea och beteknar dagens huvudmål middagen, ibland med te, ibland utan.

Att det ska vara mjölk i teet tvekar inte britterna om. Så är det bara. Om mjölken ska i före eller efter teet är däremot en fråga som delar befolkningen i två olika läger och det diskuteras på hög som låg nivå. George Orwell skrev en essä, A Nice Cup of Tea (London Evening Standard 1946), om tedrickande där han bland annat försöker reda ut denna avgörande fråga: Punkt nr 10: Man ska hälla teet i koppen först. Det är en av mina allra mest kontroversiella ståndpunkter; i varje brittisk familj finns det förmodligen två skolor på det här området. Mjölk-först-skolan har några ganska starka argument, men jag vidhåller att mitt argument är oöverträffat. Det är nämligen så att, genom att hälla i teet först och röra medan man häller, så kan man exakt reglera mängden mjölk medan man riskerar att ha i för mycket mjölk om man gör tvärtom.” Argumentet för motsatta skolan är att mjölken skållas om man häller den i teet. Om mjölken blir varmare än 70 grader förändras dess karaktär, den tappar i sötma och doftar mer åt vällinghållet. Annars är de flesta överens om att man började med mjölk i teet eftersom man var orolig att det fina kinesiska porslinet på 1700-talet var så skört att det kunnde spricka. Genom att hälla i mjölken först kyldes teet ner och man riskerade inga dyrbara skador. Vilket som är godast får du själv prova dig fram till.

De allra flesta engelska afternoon tea bryggs i dag på enkla tepåsar medan de exklusiva kopparna på Ritz eller högtidsdagarna där hemma skapas av fina, klassiska blandningar och single estate-te. Att alla engelsmän har mjölk i teet innebär att allt engelskt te är anpassat för mjölk. Inköparna på teföretagen väljer helt enkelt sorter som passar med mjölk. Fylliga teer, aningen bittra – som tål att rundas av i kontakt med mjölk – ofta indiska Assam te eller Ceylonteer. Vissa teer missärgas av mjölk av någon anledning som är svår att förklara och andra, som är hur goda som helst utan, försvinner helt tillsammans med mjölk eller utvecklar märkliga bismaker. Det är alltså en avgörande anledning till att engelska teer smakar just så som de gör. Ett av få exempel på när engelsmän kan tänka sig att dricka te utan mjölk är just det klassiska Earl Grey som är ett svart te smaksatt med den lilla citrusfrukten bergamott. En liten del puritaner anser att mjölk inte passar med den fruktiga aromen. Däremot anser en del att citron är som gjuten till Earl Grey. Men hey, det är England, de flesta häller i en skvätt mjölk.

Precis som vinet i Alsace matchar regionens mat efter århundraden av evolution så är det klassiska afternoon tea-tilltuggen skräddarsydda och renodlade för det engelska teet. Mjölken rundar av och är nog länken som gör att teet passar både till sött och salt. Till en ambitiös afternoon tea ska det ingå scones ( ursprungligen en holländsk uppfinning kallad schoonbrot) med smör och marmelad, lemon curd eller sylt och clotted cream (ångreducerad grädde), sandwichar (uppfanns av earlen av Sandwich) med gurka eller fiskröror helst serverade på ett kakfat i flera nivåer. Men en mer spartansk vardaglig afternoon tea består oftast av en kaka eller en toast med sylt eller jornötssmör. Det finns också en rad olika varianter och underkategorier där exempelvis ”Champagne tea” återfinns. Det är en ännu lyxigare variant med champagne. En annan version är ”cream tea” som bara serveras med scones, clotted cream och marmelad.

Det första patentet på tepåsar hittar man i början av 1900-talet. Och 1908 startade en tehandlare i New York vid namn Thomas Sullivan postorderförsäljning av te i små tygpåsar. Enligt sägnen förstod kunderna inte att hans tanke var att de skulle öppna påsarna och hälla ut teet. I stället använde de hela påsen -och så var tepåsen skapad, genom ett missförstånd. Påsidén var absolut ingen omedelebar världssuccé. Exempelvis var Englands tepåskonsumtion 1960 bara 5 procent. Men sedan började det rulla på. I dag är 85 procent av allt engelskt te bryggt av tepåsar.

Besök Sencha på östermalm i Stockholm för högkvalitativa ekologiska teer

Read Full Post »

Ångade smaker och aromer…

Det är fantastiskt att te kan smaka hav, men det är precis vad Japans mest typiska teer gör. Närmast att jämföra med är nog nori; det torkade japanska sjögräset som ofta används i japansk matlagning. Karaktären kommer i huvudsak från den unika japanska metoden att ånga de gröna teerna efter skörden, till skillnad från kinesiska som rostas. Förutom att ångningen gör att teet inte oxiderar och förblir grönt så tar det fram dessa havstoner. Metoden gör dessutom att de japanska teerna mest av alla gröna teerna gör skäl för sitt namn. Ångan lyfter fram det gröna i teerna så att tebladen skimrar i en mörk klorofyllgrön färg.

I Japan produceras så gott som bara grönt te, även om det nu mera även finns en liten produktion av svart te och oolong. Och till skillnad från det extremt mångfasetterade Kina är den japanska tevärlden ganska lätt att sätta sig in i, de olika typerna är pedagogiskt uppdelade, villket gör det lätt att hitta sin favoritkategori. Sedan de första teplantorna importerades från Kina har Japan utvecklat teproduktionen till en mycket tydlig stil. När det gäller smakerna skulle man generaliserande kunna säga att japanska gröna teer är eleganta, förfinade. De har en lite renare karaktär än de mustiga, naturliga kinesiska teerna. Det gäller främst de finare vardagsteerna som Sencha och de exklusiva varianterna Gyokuro, Kabusecha och Matcha.

För den som letar efter raffinerade teer är det en godispåse. Gyokuro är kanske det mest exklusiva teet su kan dricka och de finaste exemplaren av Sencha ligger inte lågt efter. Högsta kvaliteterna av de här sorterna får du räkna med att betala en rejäl peng för – produktionen är relativt liten, arbetsinsatsen kostnadskrävande (arbetskraften är dyr i Japan jämfört med andra tenationer) och japanerna själva vet att värdera höh kvalitet. Men oftast är det värt sitt pris, se bara till att teet är färskt. Landet är mest känt för sina exklusiva teer men du kan också göra billigare fynd. Hojicha till exempel är ett te av ganska låg kvalitet som rostas och resultatet är förvånansvärt delikat, gott till mat. Kukicha är ett annat tips, ett slags restprodukt där man tar hand om stjälkarna och producerar ett välsmakande te.

Ångade japanska teer är utan tvekan som gjorda för all tänkbar japansk mat, självklart sushi, sashimi men också kraftigare rätter som tempura. De passar dessutom utmärkt till och även i fisk- och skaldjursrätter. Trots sin rena, eleganta stil tränger de igenom även lite mustigare smaker. De är också goda till sötsaker, särskilt traditionellt japanskt böngodis men också till söta, gräddiga desserter.

En buddistisk präst vid namn Eisai sägs ha varit en av de första som lyckades ta med sig tefrön från Kina till Japan på 1100-talet och därmed startade landets teodlingshistoria. Till att börja med var tedrickandet inget för vanligt folk, snarare för överklassen, och till viss del användes teet som naturmedicin. Inte förren den första temästaren Sen Rikyu utecklade teceremonin på 1500-talet började tedrickandet sprida sig från överklassen och gradvis ner till de lägre klasserna i det strikta klassamhället. I nära symbios med den extrema kulturen kring teceremonin har även det mer vardagliga teet och tedrickandet under hundratals år utvecklats till något som skiljersig från övriga världen. När Yokohamas hamn öppnades 1859 var det startskottet för teet som handelsvara och nu började det produceras i en mer organiserad, komersiell skala. Produktionen ökade snabbt till 24 miljoner kilo vid 1900-talets början.

Idag är det gröna teet en naturlig, integrerad del i samhället – från den enklaste gratis-Banchan på en billig restaurang till den avancerade rituella teceremonin. I hemmet och på kontoret står alltid en kopp grönt te nära tillhands, Bancha eller Sencha till vardags och får man gäster kan det hända att Gyokuron åker fram. Standardtesetet består av en tekanna, en vattenkylare och tekoppar. Tehus finns överallt, från uråldriga, traditionella tehus i Kyoto till kaféets motsvarighet där man dricker olika sorters teer med japanska tilltugg som böngodis eller Matchakaka, till de ultramorderna tebarerna i Tokyo. Gå på en restaurang och du får genast en kopp grönt te, för det mesta utan extra kostnad. I snabbköpen eller i de otaliga dryckesautomaterna hittar du dessutom mängder av teer på burk och flaska. De är kanske inte av hög kvalitet men förvånandsvärt välsmakande och otroligt svalkande en het Tokyodag. De finns mängder av typer: Sencha, Matcha, oolong, jasmin, och ofta kan du få dem både kalla och varma. 

Köp ekologiska japanska gröna teer www.sencha.se

Read Full Post »

Matcha är den mest exklusiva och mytomspunna tesorten. Teet betår av ett mycket finmalet pulver som vispas till en skummande dryck som man dricker utan att tebladen silas bort. Skummet är lysande avokadogrönt, medan själva drycken är mer mörkgrön. Generellt är de bästa kvaliteterna ljusa och söta medan de mörkare är aningen mer bittra. Smaken är algig, vegetabilisk och kan för den ovane upplevas som aningen fadd. Eftersom att man även dricker själva tebladen får man i sig högre doser av vitaminer, mineraler, polyfenoler och koffein. Teet härstammar från den kinesiska föregångaren som på 1400-talet spred sig via buddistiska munkar till Japan. Medan kineserna malde pulvret från hårda tekakor har Japan utvecklat produktionsprocessen och Matcha utvins i dagfrån Tancha, ett fint grönt ångat te, liknade Gyokuro. Det förekommer inte längre något pulverte i Kina utan endast i Japan, där Matcha sedan hundratals år varit den självklara mittpunkten i den Japanska teceremonin Cha-no-yu. Tencha odlas ungefär som Gyokuro, det vill säga tebuskarna täcks med tyg och växer i skugga de sista veckorna före skörd för att förhöja klorofyllmängden och smakerna. Till skilnad från vanliga japanska teer torkas det efter ångningen, i stället för att rullas. Under den här processen tas även alla stjälkar och fibrer bort för att pulvret ska bli så fint som möjligt. Sedan mals det i en kvar, oftast av sten, till ett mycket fint pulver. Vanligast både i ceremoniella sammanhang och på dagens japanska tehus är att servera Matcha med någon form av sötsaker, godis, bakverk eller olika sorters desserter. Det söta går bra ihop med den algiga, torra Matchasmaken. Matcha är också ett oerhört användbart te att använda i matlagning, det går att smaksätta nästan vad som helst: fruktbavarois, tiramisu, muffins, scones, glass, sås, dressing, tofu, gnocchi, nudelsallad, paj, omelett, soppa, fiskpanering och mycket mer. Eftersom Matcha är sammankopplat med den japanska teceremonin är det omgärdat av många etikettsregler. Exempelvis sägs det att om man dricker Matcha sittande med rak rygg, fördubblas upplevelsen.

Att brygga Matcha skiljer sig något från andra bryggmetoder eftersom det handlar om att vispa ut pulvret till en jämn soppliknade bryggd och inte sila bort teet. I traditionell japansk teceremoni är bryggningen noggrant uttänkt och genomförs med speciella redskap, men räds inte, särskilt komplicerat behöver det inte vara att trolla fram en god skål Matcha. Det är ingentligen inte svårare än något annat te. Du behöver en bred skål för att få rum för vispandet. En vanlig visp, gärna i lite mindre storlek. En tesked för att måtta upp teet och en sil för att sikta tepulvret. Sikta 1 tesked Matchapulver i teskålen så att alla klumpar försvinner. Häll omkrink 0,6 dl 60 gradigt vatten över teet. Vispa rejält tills ett fint skum framträder på ytan. Servera teet omgående och njut.

Köp ekologisk Matchawww.sencha.se

Read Full Post »

Longjing (Dragon well) betyder drakbrunnen och är utan tvivel det mest berömda och klassiska av alla kinesiska teer. Det omnämns redan i Lu Yus bok ”Det klassiska teet” från 700-talet och har till och med förärats en egen tecermoni. Teet produceras i bergen omkring staden Hangzhou väster om Shanghai i Zhejiangprovinsen och är skälet till att staden numera räknas som Kinas tehuvudstad. Området är det perfekt semestermålet för tefantasten – skönt klimat, en blandning av modern, hektisk storstad med fyra miljoner invånare, pittoreska parker, naturområden och så Västra sjön ”Xi Hu” med gamla båtar, broar och tempel som omringas av teodlingarna där Longjing produceras. Ursprunglingen sägs teet härstamma från Drakkällan som var berömd för sitt goda vatten. Strömmarna i källan påminde om en drake som enligt legenden kontrollerade nederbörden i trakten. I dag kan man hitta vad många tror är den ursprungliga källan en bit upp i bergen, i utkanten av byn Longjing. Den ser rätt obetydlig ut, bara två meter bred, men friskt vatten porlar ständigt från ett litet drakhuvud i bergsväggen och du kan ta med dig några flaskor vatten om du vill brygga ett äkta Longjingte. Klimatet är ett behagligt möte mellan svalka från norr och tropiskt väder från söder. Bergens svalare temperatur och fuktiga dimma är perfekt för teodling. Här sköter bönderna sina små lotter och en kort, kort tid på våren och försommaren exploderar verksamheten. Skördetiden är oerhört viktig, ju tidigare desto bättre. Årets första, extremt mjälla skott kallas baby tea och är de allra mest värdefulla. ”Longjing är lika vackert som en flicka, och endast oskulder kan plocka riktigt bra teblad”, myntade kejsaren Qianlong. De allra första tebladen kan uppbringa extrema priser, 2005 såldes 100 gram från en liten plätt av finaste kejsarbuskar för 145 000 kronor! Sommarteet däremot säljs möjligen till mindre nogräknade tepåsproducenter eller används som fyllning i kuddar, vilket sägs vara bra för sömnen. Många bönder framställer teet själva. Vid sina typiska tewokar sitter de utanför sina hus och tillagar en handfull teblad i taget. Först smörjs pannan med lite olja gjord på tefrön, sedan wokas de färska tebladen i två omgångar, den första i ca 120 grader och efter någon timmes vila en sista omgång på lite lägre temperatur. 4 kilo färskt te blir till 1 kilo färdigt. Det krävs ett omsorgsfullt hantverk för att få den rätta, platta formen och inte bränna bladen (eller fingrarna). Många temakare signerar till och med sina teburkar. Oftast packar de teet direkt framför dina ögon, då vet du att det inte är en förfalskning. Alltför färskt te är inte heller bra, helst ska det få vila åtminstone en vecka. I byarna omkring sjön kan du köpa teet direkt från bönderna eller stanna till vid lite större tecenter som utvecklats för att ta hand om den ström av turister som invaderar området under tesäsongen. Longjing är traktens stolthet och här är det full kommers med teprovningar, ceremonier och oändliga möjligheter att köpa te, kannor och andra teprylar.

Köp ditt Longjingte ”King Quality” hos Tebutiken Sencha, grönt te av högsta ekologiska kvalitet.

Read Full Post »

Older Posts »